Newcastle 1786: THE LAPLAND GIRLS FROM IGGESUND – Inför samesystrarna-artikeln i GÅUDIES (2024)

Anna Jönsdotter (1760-1838) och hennes tre år yngre syster Sigrid Jönsdotter (1763 – 1811), uppvuxna vid Dellens stränder, reste den 12 augusti 1786 mot England. Detta har gett oss impulsen att försöka hitta maximalt med information kring dessa kvinnor för att öka kännedomen om sockenlapparnas villkor och även om den tidens samhälle med allt som hör till.
I tidningen Kentish Gazette tisdagen den 19 september 1786 har man fört in en artikel om denna resa. Artikelförfattaren råkar denna dag på en stor folksamling kring värdshuset Turner’s Inn. Två rätt välklädda unga kvinnor i sina tidiga tjugo-år är vad han ser, de förmenta ”arktiska” samiskorna. De har genom Baron Liddells försorg, och ytterst genom ett vad med en betydande insats, förts till England och till olika herresäten, främst slottet och godset Ravensworth samt Eslington Park.
De kom dit via skeppet Gottenberg som under befäl av kapten Fothergill trafikerade Newcastle-Göteborg.
Men de unga kvinnorna är från Hälsingland.
Under en intensiv period juli-september, eventuellt till oktober 1786, hamnar dessa unga kvinnor rejält i rampljuset och figurerar lite extra i arkiven. Mellan mötet 8 juli 1786 på Gävle Slott och 5 november samma år då samesystrarna ger en frivillig donation till kyrkan i Njutånger utspelar sig ett antal intensiva veckor; vilka inbegriper en totalt cirka 1 400 kilometer lång vandring mellan Iggesund och Göteborg och en vistelse på godset Eslington Park; på godset intill slottet Ravensworth i North Durham samt kringliggande gods och ett ymnigt pub- och värdshusliv runt ”Auld England”, för att visa upp sina färdigheter.

Detaljer ur Sir Thomas Bewicks avbildning av hälsingesamiskorna Anna och Sigrid Jönsdotter.
Arbetet påbörjade 1786 och avslutades 1789. Baronen betalade dåligt.

”De ser inte ut att vara av lägre samhällsklass — de kan både läsa och skriva sitt eget språk – en slags variant av svenska – dansa graciöst – brodera vackert med sina nålar.”

Fri översättning från arikeln publicerad i Kentish Gazette den 19 september 1786.

Samisk kvinnohistoria. 

Tuesday 19 september 1786

Kentish Gazette

Artikelförfattaren råkar (måndagen den 4 sep) på en stor folksamling kring värdshuset Turner’s Inn. Två ganska välklädda unga kvinnor i sina arla tjugo-år är vad han ser, de förmenta ”arktiska” samiskorna. De har genom Baron Liddells försorg förts dit – till slottet Ravensworth – på skeppet Gottenberg som trafikerade Newcastle-Göteborg. Men flickorna är från Hälsingland. De presenteras som barn, men är med råge ‘myndiga’ fastän med de förbehåll om myndighet som tiden påbjuder för kvinnor.

”De ser inte ut att vara av lägre samhällsklass — de kan både läsa och skriva sitt eget språk – en slags variant av svenska – dansa graciöst – brodera vackert med sina nålar.” —-

Av den beskrivning som följer, bärs möjligen någonslags sockendräkt eller varsina olika.

Newcastle Courant skrev:

Baron Liddell fick muta uppvaktande kavaljerer för att de inte skulle följa med Anna och Sigrid tillbaka till ”Lappland” (Newcastle Courant)

Ur min egen Saepmie Times:

”

Vadet som slogs
Som vi antydde senast, gick en musikal upp våren 1786 i London, på nationalscenen, ”The Merry Negroes”. Föreställningen innehöll även ett stycke om Lappland, eller vad britterna tror att Lappland är, med sång och dans. Vi tror att vadet, som baronen ska ha slagit – och som föranledde hela denna resa – bör ha skett samband med just denna föreställning. Vadet ska ha gått ut på att Liddell skulle få med sig hem tillbaka till Storbritannien två samekvinnor och ett visst antal renar (uppgifterna går isär om antalet).

Fem renar kom levande fram till North Shields tillsammans med den samiske mannen
Anders Larsson från Skogs socken som medföljde på resan, och så förstås de två samkevinnorna Sigrid och Anna. Alla tre hade fått jobba hårt för att få renarna lugna på överresan. En ren klarade inte resan, men det är något oklart om den dog efter vägen till lands eller ombord. Även om Anders var renhandlare och systrarna Jönsdotter sannolikt redan erfarna såsom renskötare är det nog att betrakta som en prestation att få såpass många renar levande ändå på en 600-650 km lång vandring i juli månad till sådana breddgrader som Göteborgs.

Britternas arktiska vurm ter sig gammal och nästintill evig. Det har skrivits böcker i ämnet, vilket vi återkommer till i framtida nummer.

Bild: Sir Thomas Bewick (adlades senare) 1786-1789.
Han betalades dåligt. Platsen är Ravensworth Castles ägor, dvs den ena av baron Liddells större ägor, den utanför North Durham.

Hudikprat om hälsingesamer: TALADE ALIRBORNA SYDURSAMISKA? Vad gjorde sockenlappsdöttrarna Anna och Sigrid i Idenor och var fångade pappa Jöns säl?

FÖRELÄSNING:

”Om hälsingesamer i historien och förhistorien
Nyare och äldre spår i nordisk forskning”

Peter Ericson (Helsingfors) föreläser i Hudiksvall 14 sep 2022 kl.19 på Restaurant Patricia, öppet från kl 18.30.

Var blev alla samer av, hur omfattande var de etniska rensningarna?
Och var och när talades Petrus Holmbergers gästrikesamiska (L-G Larsson 2018)?

Historiker & hälsingekännare Peter Ericson pekar ut frågeställningar utifrån senaste rönen. Lokalt, nationellt, en smula internationellt över Ålands hav och Bottenhavet behandlas det svindlande tidsdjupet i perioden 200 – 2022 AD mellan Dellen och Ljusnan.

Du som kommer och lyssnar har också chansen att på plats beställa GÅUDIES, essäsamlingen som släppt om ett år.

Vanda å häromåret.

Ur Saepmie Times

På Naoq i Fäboda, Österbotten sep’19. Foto: Jonas Brunnström, ÖT.

Olaus Magnus mötte ev bågskjutande m,edelpadssamer.

I Purmo på säljägarboställe, bronsålder.

GUlldynt, Vörå. VIktig plats!

Ur Lapponia 1673.

Ur Holmbergers gästrikesamiska ordlista. I L-G Larsson 2018.

S k Lappstugan i Bergsjö. Lasse Rör.

Högom 2022.

Sigrid och Anna Jönsdotter från Njutånger. Verk av Bewick 1786-89.
Finns på British Museum.

Föreläser om samernas historia på kusten —> Sökes: ARRANGÖR till ett par datum i september!

Sökes: ARRANGÖR till 1-2 datum v. 36-37 (11-13/9) samernas historia i X och Y län!

Peter Ericson ”Nya tankar om samernas förhistoria och historia i Midälvaland och Angaria” (eller annan liknande titel)
(Hur har vår syn på samernas äldre historia och förhistoria ändrats under de trettio år som gått sedan jag började?)

Söndag 11:e Sundsvall/Medelpad kväll eller dag

Ti 13 sep HÄLSINGLAND eller ÅNGERMANLAND
T ex Bollnäs, Arbrå, Sandviken eller Kramfors/Nordingrå/Ullånger

Hör av Er snarast!

Sms/ring +46729070058
Epost saepmietalks@gmail.com

Utanför gammal egen adress i Uppsala. Foto: Monika E Pensar.
Bild via Samefolket, där den varit publicerad.

Renbruksplaner – bör uppmärksammas mer!

Till alla exploatörer: granska renbruksplanerna först, innan Ni planerar exploateringar. Och annars: planera helst inga exploateringar i Sápmi ändå.

”Renbruksplaner är samebyarnas verktyg för att beskriva sin markanvändning. Den kan användas vid dialog och samråd och kan skapa ökad förståelse för renskötselns behov hos andra markanvändande aktörer.

Sedan 2000 pågår arbetet med att upprätta renbruksplaner som är tänkt att bli ett webbaserat verktyg för rennäringen. Projektet Renbruksplaner som tidigare ägdes av Skogsstyrelsen har sedan 1 januari 2016 gått över i Sametingets regi. Sametinget ska på uppdrag av regeringen ansvara för verksamheten och fortsätta arbetet med att införa, ajourhålla och kvalitetssäkra renbruksplanerna.”  (Skogsstyrelsen)


SAMEBYARNA OCH RENBRUKSPLANER 2022
Sameby för sameby
https://www.sametinget.se/samebyar

KÖP ÅRTIONDETS BOK OM SYDLIGA SAMER OCH MITTNORDISK FÖRHISTORIA!

Jag ska ge ut denna essäsamling! Vill Du köpa och läsa den? Visa Ditt intresse nu omgående, så går jag snarast till tryckeriet! – Här kan Din Intresseanmälan göras, till boken ”Gåudies: Essäer om samernas historia”! Mittnordisk historia och förhistoria från Åland över Oppdal, Helgeland över Kvarken och Saimen till Ornö.

Länk till nya beställningssidan: 
https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSeKpqwK1PLSVcpzEke5WGC8OkJL4uusWKmEUgvr_M6bwyJj5Q/viewform?fbclid=IwAR34Rj9FtjOWbLAkNta4n8D8H6-CvXr3oipgn8cR3Eikpggpsfyh0JicOGg
Intresseanmälan för boken Gåudies : Essäer om samernas historia

Lär känna Sigrid och Anna Jönsdotter.

Carl och Anna Lindhagens sommarparadis Angsta i Ytterlännäs, Ångermanland.

Stillbild på Författaren ur tv-medverkande (SVT-Gävleborg) i slutet av nov 2022.

Maria Magdalena Mathsdotter kommer att ges utrymme i boken.

Vid Gulldynt i österbottniska Vörå, mycket spännande kulturmiljöer.

Axel Malmströms foto från 1910 över kvarteren närmast S Klara kyrka i korsnnigen Vattugatan/Klara södra kyrkogata innehåller även skylten på C Ågrens pensionat, som Elsa Laula bebodde våren 1904. SSA.

Högom sommaren 2021. Foto: Monika E Pensar.

Pyhävuori vid Lappajärvisjön i Österbotten Platsen sögs ha varit ett samiskt läger bl a på 1200-talet. Foto: MEP.

Detalj ur Cotton world map från medio 1000-talet.

Justinianus I, som gav namn åt mid iron age-pesten.

Vid min barnmdoms Högom. Bildcreditrs inarbetar under februari.

Hövdingasvärdet, detalj, Högom, Selånger socken. Foto: Gunnel Jansson, ATA. Originalfotot ägs av Sundsvalls Museum.

Lite om boken:

Gåudies tar form: Om folkvandringstida Högomsriket och tiden före i Midälvaland, ca 200-500 AD, sydursamiskatalarna med tre nya avsnitt till bloggartikelseriens nya, redigerade versioner; förhistoriska ortnamn, mittnordiska och bottniska allianser i det anglosaxiska världen kallar middle iron age; samt massor om samernas ”mellansvenska” historia. Och om sjösamerna i Medelpad, skogssamerna i Hälsingland osv. Vi tar fatt i det nu aktuella forskningsläget – utreder, utvecklar allt därifrån.
Boken innehålle även en hel del om den glömda sydliga samt kustbundna samiska historien och förhistorian i Finland.

Gåudies innehåller också artiklea från historisk tid och en del om den tidigaste organiseringen och samarbetet mellan Carl och Anna Lindhagen och samiska portalgestalter. Som vanligt i mina projekt har kvinnorna en mycket framkskjuten plats.

Gåudies kan Du beställa här och nu. Se länken ovan!

Ha det gott & hoppas Du hjälper mig att få boken utgiven genom att köpa den!  
Dela även gärna detta ”överallt”!

Med vänlig hälsning
Bloggredaktör
Peter Ericson

Om ett långsamt, utdraget försök till folkmord i Gävleborg. 1½ minuts reportage som sänds ikväll. Eder bloggare i SVT Gävleborg!

Länk till reportaget: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/gavleborg/samer-i-gavleborg-tvingades-att-bli-bofasta?fbclid=IwAR2-cvMdvovX6xgOvIz9f8c2EaEwl8um5RwXsOqfCss8o5ZWY3YCo_0Fdok

Stillbild ur reportaget. Bildtext: Se varför sanningskommissionen bör granska Gävleborgs behandling av samerna Foto: Arvid Jansson/SVT

”Samerna som urfolk var utbredda i hela Hälsingland och Gästrikland på 1600-talet och utgjorde ett par procent av befolkningen. Men under 1700-talet fördrevs många av samerna som levde i Gävleborg, medan andra tvingades bli så kallade ”sockenlappar” och bosätta sig i trånga, kalla, dragiga torp där TBC, barnsängsfeber och spädbarnsdödlighet härjade.”    

Samer i Gävleborg tvingades bli bofasta – Historikern: ”De började dö”

Samerna som urfolk var utbredda i hela Hälsingland och Gästrikland på 1600-talet och utgjorde ett par procent av befolkningen. Men under 1700-talet fördrevs många av samerna som levde i Gävleborg, medan andra tvingades bli så kallade ”sockenlappar” och bosätta sig i trånga, kalla, dragiga torp där TBC, barnsängsfeber och spädbarnsdödlighet härjade.    

– När samerna tvingades att bli bofasta så började de att dö, säger historiken Peter Ericson, som specialiserat sig på södra Sapmis historia.

Han menar att det var just de dåliga och extremt trånga levnadsförhållandena i torpen i socknen som gjorde att överdödligheten bland kvinnor och barn var så hög bland samerna i Gävleborg. Spädbarnsdödligheten ska enligt Peter Ericson ha legat på mellan 80 och 90 procent. 

– Ofta anvisades befintliga torp, få inser hur vansinnigt små torpen kunde vara, säger Peter Ericson.

”Snudd på folkmord”

– Det snuddar nästan vid folkmord, så det är en jätteviktig fråga att titta på, säger Peter Ericson på frågan om sanningskommissionen bör granska det som hände i Gävleborgs län.

Det var i början av november som regeringen fattade beslut om att tillsätta en sanningskommission för att kartlägga och granska den politik som förts gentemot samerna. Sanningskommissionens uppdrag ska slutredovisas senast den 1 december 2025.

– När samerna tvingades att bli bofasta så började de att dö, säger historiken Peter Ericson, som specialiserat sig på södra Sapmis historia.

Berg (Z) och en urgammal märklig historia om ett till synes samiskt kärnområde

Bergs kommun och socken i sydligaste Jämtland har en mäkta intressant historia med koppling bl a till kustskogssamer; och därtill med samer som haft vinterbete i nuvarande Sandvikens kommun, i Bollnäs med Arbrå och sannolikt också kring Avesta!
Det skulle till och med kunna hända att några av de samerna som under järnåldern bar fram det ursydsamiska språket kom denna väg via Åland och Uppland. Se vidare Minerva Piha och våra andra bloggposter i ämnet.

Det här materialet kom först för mina ögon då jag arbetade med Rätanmålet kring 2011-12. Det har sedan vid utvidgade studier framstått som allt märkligare och alltmer spännande.

I  Bergs socken föddes 1728 Cicilia Jonsdotter – modern till de i vår blogg emellanåt omtalade Sigrid och Anna Jönsdotter, de då unga samekvinnorna – annars boende under den perioden i Njutånger – som reste till Newcastletrakten. Hon var i sin tur dotter till de extensivt nomadiserande samerna Jonas Larsson och Sigrid Jonsdotter.

Om Cicilias mor, Sigrid Jonsdotter, stod följande i samband med hennes frånfälle 19 juni 1772 i Högs socken (hon och maken säsongspendlande mellan Hög och Fors, vari maken anställdes som sockenlapp i sistnämnde socknen). Sigrids mor hette alltså i sin tur Coecila Eliaedotter och fadern Jöns Erlandsson.

Rörande de husförhör som kyrkan lät genomföra – sannolikt på statens inrådan – i mitten av 1720-talet och bit in på dessa decenniums andra hälft – så resulterade det i avslöjandet av en rejäl samisk population i Färila. Överlag kan man säga att Hälsingland kryllar av samer under 1700-talets första hälft, och sannolikt också tidigare. Det vi antar, är att samerna sågs som hedningar och ännu ej tilläts skriva in sig i ministeriallängderna just före 1705-10.

Ett samiskt kärnområde anas, och en mycket gammal samisk kontingent skymtar fram och ses nomadisera i de inre delarna av södra Norrland 1670-1710 inte minst. Kontakt torde ha funnits med såväl fjällsamerna som med kustsamer – mest de sistnämnda. De inblande landskapen är i förstone Medelpad, Jämtland (södra och västra), Hälsingland, Gästrikland. Men berörs gör även Uppland, Västmanland, Dalarna och möjligtvis resterande Jämtland.

Peter Ericson, historiker, Helsingfors
Lördagen den 8 februari 2020

Skötesren, goda grannar, samer & bofasta. Om rotegång & urfolksstatus: norrhälsingesamerna igen…

Om Dellen och Norrhälsingland som en något utstickande del i södra Saepmie.

Så varför trivdes samerna så fint i Norrhälsingland (ex Bergsjö, Gnarp och Dellenbygden) ?

Det bör vara inte minst för att de fick husly, vård och mat för dagen om de hungrade.

Var det så här någonannanstans?
Var det så här överallt?
Är det en reminiscens från äldre historisk tid?
Ryssarna (eller mera korrekt uttryck sovjetryssarna) Krupnik och Khazanov skrev på sin tid en del om symbios mellan nomader och bofasta. Sannolikt kan en del av dessa teorier appliceras på de relationer som byggdes här och annorstädes.

Exemplen kan mångfaldigas; är i det närmaste legio i landskapen Ångermanland, Medelpad och Hälsingland samt historiskt även i de flesta delar av Jämtland-Härjedalen. Skötesrenägandet och de nära relationerna som kom att utvecklas mellan renskötarna och de bofasta bönderna och nybyggarna kom på viss sikt att leda til lavundsjuka på andra håll. Det är såvitt vi har förståt bakgrunden till dagens hat: avundsjuka, missunsamhet

Men är det då någonting som utmärker Dellen och delar av övriga Norrhälsingland specifikt?Jo; men det är nog det att de nära relationerna mellean samer och andra i bygderna ifråga tidigare och tydligare än på andra håll manifesteras i skriftligt dokunenterad form: vi kan utläsa det i ministerialböckerna. Skriftliga uppteckningar och muntliga intervjuer låter sedan antyda att företeelsen vidmakthållits genom flera århundraden. Ännu kring 1920-30-talet vallfärdar – exempelvis –  fattiga samer till en by som heter Vade i centrala Bergsjö. Detta framgår med ymnighet i det muntliga intervjumaterial som bevarats av Jämtlands läns museum utifrån de spänannde intervjuer som genomfördes av Olle ”Rajd” Andersson m fl främst under perioden 1979-83. Redan under 1600-talet noterar vi dessa nära relationer.

Boende i bagar- och bryggstugor (och understundom i boningshusen) är en företeelse som i Medelpad och Hälsingland växer fram under främst 1910-talet. Samma period gäller för samer och kustbönders relationer i södra och centrala Ångermanland samt i delar Ådalen och s k Höga kusten. Långt tidigare syns täta relationer ha funnits i västra och norra samt nordligare och mer inte/västra delarna av centrala Ångermanland.

Andra tidiga exempel finns, dels ifråga om verddi-systemets utövande i reella Lappland och i stora delar av Västerbottens inland; alltså mera i nybyggarbygd. Här torde samma fenomen som i t ex Härjedalen kunna skymta fram; där relationerna blivit riktigt intima och utbytet flitigt, har i en annan ände avundsjuk kunnat dyka upp. Under vårt arbete i Nordmaling framskymtade en liknande företeelser ordentligt påtagligt.

1700-talets statliga tvångsingrepp
Kom sockenlappssystemet eller det senare och därpå följande bofasthetstvånget att göra samerna mer assimilerade och ”samkörda” med den övriga befolkningen? I grunden högst tveksamt. kanske någonstans. Men de skulle ändå hållas åsido och avsides. man höll sig gärna också avsiktligt på sin kant – vilken torde ha gått över inte minst kvinnorna och ökat på spädbarns- liksom barnsängsdödligheten.

Till slut: Varför så speciellt i just Norrhälsingland? 
Vi vill mena att samerna haft en lokal och regional urfolksstatus i trakten.
Helt enkelt.

 

Mer om hälsingesamer; om samförstånd samt om värdsystem kommer i denna blogg framöver.

Peter Ericson 21 oktober 2019 


Bilderna, ovan: Också i Medelpad och sydligare delar av Hälsingland togs samerna ofta gärna väl om hand vid t ex ålder- eller sjukdom. Just här ser det dock ut att vara ett utpräglat sjösamiskt (möjligen också kustskogssamiskt) årstidsläger i Enånger år 1695. 

Nedan: Detalj. Jacob Danielsson med hustru Malin; Mårten Hindrichsson m fl samer 1695 i Enånger, Hälsingland. Dessa utpräglade kustsamer synets annars ofta i Gnarp och Tynderö.

Fälmän & bottniska samer – Bertil Bonns om samerna i säljakten (1990)

Mina egna funderingar utifrån detta kommer i en senare bloggpost.
Kort kan dock sägas att detta kommer Du att höra mer om!
Peter Ericson 6 sep 2019

Ur ”Fälbåtar och fälmän” – Bertil Bonns (Västerbotten 1990)

Härifrån borde det inte längre möta något hinder
att finna svaret på vilka befolkningsgrupper som en
gång möttes och vilken bakgrund pytarna kan ha haft.
Egentligen har svaret funnits länge, det är bara ingen som har ställt frågan.
Olavi Korhonen skrev i Bottnisk Kontakt IV
(utgiven av Skellefteå museum 1989) om de samiska
ord som förekommit vid säljakt, däribland just pytare.
Han nämner också spridningen av ortnamn med samisk bakgrund i anslutning till den färdled som Peter Gustafsson så träffande kallar för ”säljägarnas E-4”.

Vidare redogjorde Åke Sandström i samma skrift
för samiska indikationer på Holmöarna, vilket måste
tillmätas stor betydelse i sammanhanget då orten
har varit en av de allra viktigaste knutpunkterna i
sam band med fälresor. Dessutom är det härifrån
mycket nära, både geografiskt och än mer med fälmäns ögon sett, till det östra kvarkenområdet som var säljaktens verkliga kärnområde.
Helmer Tegengren skriver i sin bok ”En försvunnen fångstkultur” om ett påvisbart samiskt befolkningsinslag vid den österbottniska kusten ännu på
1600-talet, som med tiden försvinner på okända vägar.

Listan över klara indikationer över att samerna var de ursprungliga experterna och läromästarna i fråga om säljakt kunde göras åtskilligt mycket längre.
Här skall kort bara nämnas en direkt parallell till nordnorge där i tiden en framträngande skandinavisk befolkning lärde sig jaga säl av samerna.
Tegengren å sin sida ville se ett klart inflytande från nordost i den bottniska säljakten, vilket inte heller talar mot en samisk bakgrund.

BILD: Olaus Magnus skildrar Bjuröklubb. Originalbildtext via Wikimedia Commons:

To the left is the cliff of Bjuröklubb, the most eastern part of the province of Västerbotten. Olaus Magnus described the top of the cliff seen from distance as a crown with three points. Around the cliff are flat rocks where fish are dried, which also is seen on the woodcut. Six seals surround a small island.

 

Datum Published in 1555

Källa ”Historia de gentibus septentrionalibus”, book 2 – retrieved from Lars Henriksson’s clipart collection, descriptions used with permission.

 

Man kan därför anta att det var bondeköpmännen
(bondeseglarna, eller vad man föredrar för benämning) som tidigt insåg de ekonomiska värdena i säljakten och åtminstone till en början anställde
samer som sakkunniga jägare. En motsvarande företeelse kan ses på Gustav Vasas tid, han hade ju som bekant näsa för affärer, då kronan i varje fall ett år
(1559) lät utrusta egna båtar från Korsholm. Det finns också dokumenterat att kungsladugården därstädes köpte in isbåtar (år 1583: 7 st, 1592: 6 st),
okänt om det var för jakt eller handel. Samma kungsladugård höll sig förresten en kort tid med egna renskötande samer i Vasa skärgård.

För att göra en lång historia kort kan noteras hur, också enligt Tegengren, samerna som befolkningsgrupp försvinner från trakten på 1600-talet. Men som han själv påpekade: då samerna försvinner som urskiljbar grupp ur domböcker (hans källa) behöver det inte betyda att det är individerna som försvinner för den skull.
En troligare förklaring är hellre att många assimilerades och därmed inte längre särskildes som etnisk grupp. Samme författare har påvisat från Kemi hur snabbt en sådan process kunde äga rum då de tidigare vildrensjagande samerna blev
bofasta på den orten. Kanske kan många av våra skärgårdsbor och andra påräkna en härstamning från samer. En del uppgifter, tills vidare diffusa, tyder på det.

Samerna var också kunniga i båtbygge, och det är känt att de kunde bygga större farkoster. Från nordnorge är det t.o.m. dokumenterat: ”the byggia Jachter, them the sällia till the som i Norige boo, hwarmedh the segla till andra länder.” (Rheen 1671.)
Tyvärr är mycket litet känt om utseendet på dessa
större båtar – och än mindre från Bottniska viken.

Därför är det ännu omöjligt  att se ett direktare
samband mellan samiskt båtbygge och fälbåtarnas
säregna byggnadssätt. Det kan lika gärna röra sig om
en lokal novation, eftersom fälbåtarnas byggnadssätt samtidigt återfinns hos en hel grupp båtar med vitt skilda användningar inom kvarkenområdet.
I förbifarten skall här bara nämnas ett eventuellt
samband via ordet haxe.  Forts här i länk (s 282f, start nederst, originalpaginering):

https://www.vbm.se/wp-content/uploads/2017/09/1990_4.pdf

Fetstil och kursiv av PE