– von Westen igen! Brevet 1723, jakten på samerna i hjärtlandet, trumbeslag, fördrivningar …

Den 11 mars anno 1723, för trehundra år sedan, skriver von Westen till Jämtlands prästerskap och beklagar sig över samernas fria religionsutövande på Har(t)kiölen (enligt honom norska samer som rymt till Sverige):

”Vilde aldrig modtage nogen Lap eller find herfra, som undflyr omvendelse og reiser bort herifra, fordi de icke vilde miste deres afguder, thi de tænke at i Sverrig kand de faae bruge deres gamle vantroe i sickerhed. Saadanne ville I strax sende hiem til os, og det samme ville vi da giøre mod Eder, naar nogen Lap af de Svenske fielde hidløber, for at undfly omvendelse hos de Svenske. Og som der i disse dage ere adskillige bortdragne til Harkiølens østre side, allene fordi de fornomme, at dend gamle ugudelighed icke mere maatte bruges, derfore de har icke vildet møde mig i Snaasen, da vilde I bevisse mig dend barmhiertighed, at I vilde sende dem tilbage: blandt dem vore Ole Nilsen kaldet Vimkelole, hands ssøn Zacharias Olsen, Anders Olsen: men Lars Larsen skal Være draged til Vefsen. (PE framhävn. )”

Försök till delvis friöversättning/tolkning: ”Vänligen mottag aldrig någon same (”Lap eller find”, norskarna har någon svårgreppbar distinktion däremellan) / som undflyr omvändelse och reser bort härifrån, ty de tänker att i Sverige kan de praktisera sin gamla vantro i säkerhet. / Sådana skulle sändas tillbaka (till norska sidan). / Och detsamma kommer vi då att göra mot Er, när någon same av de svenska rymmer hit för att undfly omvändelse hos de svenske. Och som det i dessa dagar är åtskilliga (samer) bortdragna till Hartkjölens östra sida (ungefär Vinklumpen, möjligen Gåxsjöfjäll / PE), enbart för att de känner att den gamla ogudaktighet ej mera får praktiseras, därför att ni icke har velat möta mig i Snåsa, vill ni då visa mig den barmhärtighet och sända dem tillbaka: bland dem finns Ole Nilsen kallad Vimkel-Ole, dennes son Zacharias Olsen, Anders Olsen: men Lars Larsen skall ha avvikit till Vefsen.”


Första bilden föreställer trumhammaren som återfanns i Rendalen i ett lager med 1400-talsmaterial, men den härstammar från 1100-talet. Thomas von Westens porträtts foto är från denna blogg: http://brittsslektsblogg.blogspot.com/2011/06/veya-1-pinsedag.html

Gåudies (trumma på gästrikesamiska). Knud Leem avbildade en nåjd eller i vart fall en samisk trumanvändare 1767.



1724-25 samlar man ihop och förstör respektive bränner respektive beslagtar/stjäl samernas trummor, 1728-29 (eventuellt längre) pågår massiva, brutala och omfattande etniska rensningsförsök företagna av staten emot sydliga samer som förs från Gävleborg-Bergslagen till Storsjöbygden och Umeå. Många dör under och direkt efter transporterna. Enligt den unge Carl Linnaeus, sedermera Carl von Linné, torterar man samerna som man vill ha att omvända, bla genom att skära upp deras halspulsådrar och låta blodet pumpa ut tills man ”konverterar”. Mycket pekar på att denna hårdhänta ”mission” pågår åtminstone inemot 1730. Forskningen bör fortsätta!

Peter Ericson
Helsingfors
31 oktober 2023


Trumvisaren från Åsele antas ha beslagtagits i januari 1726 (1725?). Nordiska museet,
Info om bild och föremål: https://digitaltmuseum.se/011023733638/trumvisare

Något kort men kärnfullt om härjedalssamernas oinskränkta, historiska rätt enligt äldre nordisk lag

Stark rätt

Fjällfolkets, åarjelsaemiehs (dvs sydsamernas), äganderätt, betes-, jakt- och fiskerätt är, trots (eller just därav) tidigare strider, de facto, stark. Vi erinrar om 1890-talets två sedvanemålssegrar för mittådalssamerna i högsta förvaltningsdomstolarna, som då kallades Kungl. Maj:t. Urminneshävden och sedvanan liksom själva äganderätten, ofta beskriven som bygsel-, skattefjäll- eller avradsrätt, har baserat sig på ett landnám där man varit den äldsta kända nyttjande gruppen eller t ex familjen helt enligt äldre nordisk rätt. På samma sätt förhåller det sig på norsk sida.

Ur arbeten av Peter Ericson 2023

”To be continued”

SAMEFYND i norska tidens saköreslängder: Om ”Finndlappen” Dortjes Nejla eller Niels Tørckilßenn (till synes i Jijnevaerie) som levde i synd med ”lappkungens” dotter (1610-11)

Norska tidens arkiv för nuvarande Jämtlands län är en smärre guldgruva, med klimpar av oskattbart värde!

Anteckningen:
Niels Tørckilßenn \finndlappe/ for hannd laa i frille leffnitt med konngh Tørckils daater.
Penndinnge iiij daler   

Not: första framhävningen till synes i original, andra är bloggarens.

Av det mesta att döma utspelar sig detta i Härkelsfjället eller Hartkjölen/Vinklumpsfjället/Jijnevaerie.

Detta timade 1610-11 och har excerperats i följande underbara och på flera sätt enormt användbara verk:

Böter och fredsköp. Jämtlands och Härjedalens saköreslängder 1601-1645 (Fines and Purchases of Peace. Judicial Accounts for Jämtland and Härjedalen 1601-1645) (2016, with Georg Hansson, Christer Kalin, Per Sörlin and Karl Göran Eriksson) av OLOF HOLM.

Vi återkommer till betydelsen och tolkningar av detta.
Följ görna med i detta och i andra fynd, som inom kort presenteras!


Peter Ericson 27 oktober 2023

Niels Tørckilßenn \finndlappe/ for hannd laa i frille leffnitt med konngh Tørckils daater.
Penndinnge iiij daler   

Detalj ur Olaus Carta marina (ca Jämtland med fokus Jiijnevaerie): fullständig titel CARTA MARINA ET DESCRIPTIO SEPTEMTRIONALIVM ERRARVM AC MIRABILIVM RERVM IN EIS CONTENTARVM DILIGENTISSIME ELABORATA ANNO DNI 1539.

G Å U D I E S tjocknar, men förköpschans för Dig finns nu till gamla priset, idag & imorgon 26-27 okt!

G Å U D I E S blir ordentligt tjockare!

Förköp ligger fast (dvs Ni som redan betalt förköp behöver inte betala mer!).

Men grundpriset ser ut att behöva höjas.

Preliminärt 300 kr jämnt.

Förhandsbeställ: https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSeKpqwK1PLSVcpzEke5WGC8OkJL4uusWKmEUgvr_M6bwyJj5Q/viewform?fbclid=IwAR1fiGmuaAyutGWk64QgQ28ISN8BFW1kMNZrM5ceSnGvpUrgu99fnSOYpno

Och FÖRKÖP gärna med 15% rabatt (på gamla priset!) fr.o.m torsdag kväll 26 okt kl.18.00 LOKAL TID.

Erbjudandet gäller t.o.m lördag 28 okt kl. 18.00.

Eposta saepmietalks@gmail.com

Obs endast / högst fem st kunder/köpare får förköpa totalt åtta ex.

62 kr kr per bokexemplar ”sparar” du.

Max två ex per köpare!

Priset fixeras från 1 nov till 300 kr, om inget annat sägs.

Ha det gott! / Peter Ericson

Iggesunds och Njutångers samer i historien # 1 Om Njutångers sockenlapp Klämmet (fiktion, J-E Sandin 1927)

Ur GÅUDIES och Ur Vuelielaante – den hittills outgivna rapporten om samernas historia i Hälsingland från 2003.

Hälsingesamerna i skönlitteraturen

Förutom i bygdeböcker ses samer skymta fram i den guldgruva som landskapets skönlitterära arv utgör; de som varit flitigast att väva in samerna torde vara Albert Viksten och Hans Lidman. Vi har här valt att ta med ett stycke, som manar till unikt inkännande, skrivet 1943 av John-Erik Sandin:

”Sockenlappen”

Klämmet kände sitt värde. Han visste att han var lika nödvändig som prästen och länsmannen för den socken, där han och hans familj hade sina namn för sig själva i slutet på förhörsboken men inte i den bänklängd, som berättigade till plats i sockenkyrkan. Detta struntade han dock uti helt enkelt; han kunde läsa och skriva sirliga tecken på trä och näver när han hade något att anteckna sig till minnes, och det var mer än många ”kristna” som förhovo sig över sin tro och rätta lära, kunde.

— Klämmet hade inte mycket på sitt sinn att vara betraktad som oren och fördömd. Hans stolthet var av annat slag och bestod uti att veta sig vara om också endast en sockenlapp, dock ingen fattiglapp, och att andra visste om detta. Han hade på känn att det fanns bönder i byarna, som avundades honom hans ekonomiska oberoende och för vilka hans blanka silverskedar och tumlare, hans dun-kuddar och vargskinnspälsar skulle ha varit lockande att äga och att de blanka silverpengarna i kattskinnspåsen och björnköttet i källaren under stugan kom det att vattnas i munnen på många storbönder som icke estimerade vidröra hans hand, då han ville tacka för en tillkastad sexstyver då gårdvaren var huddragen. Stoltast var han dock över den stora silverbägaren med tredje Gustafs speciedaler till botten. —

Huj, vad det gick utför sluttningen. Gubben kände sig som en pojke trots sina snart sjuttio år. Fyrtionio björnars baneman var han och ännu skulle han icke frukta en dust med nalle, vore han än av det allra största slaget. Många gånger hade det varit nätt för livhanken, men gammelbössan och storkniven hade alltid varit till hands och alltid hade det lyktat med att skogens konung hamnat i källaren under stuggolvet. —

Nu hade inte Klämmet långt hem och snart skulle han se röken från stugan, där mor och Elsa säkert hade något fett och gott i grytan att bjuda på. Ja, Elsa ja. Enda dottern och arvingen. Hon var giftas-vuxen nu, och gud vet om hon icke rent av började bli giftaslysten också. Men den där Fjällström, halvlappen, som for och gjorde sig ärenden åt det där hållet titt och tätt, och som man aldrig kunde vara säker på att icke finna i stugan, när man kom hem från sina ”tjänsteresor” eller jaktfärder, han som varken var fjällapp eller hade arvsrätt på ämbetet i någon socken, men ändå visst var på väg att kollra bort jäntan med sitt smil, han skulle nog få bränna fingrarna på den affären. Nu hade Klämmet inte sett till honom på länge, som väl var, och nästa gång han kom sättandes från gud vet var, skulle han nog få respass så det förslog. En riktig lapp skulle det vara, som Elsa skulle ha —

Ur ”Sockenlappen” av John Erik Sandin. Via: ”Iggesunds jul 1943”. Sandin var skribent i Hudiksvalls Posten under pseudonymen ”Filip”. Denna berättelse publicerades i HP år 1927.

Huj, vad det gick utför sluttningen. Gubben kände sig som en pojke trots sina snart sjuttio år. Fyrtionio björnars baneman var han och ännu skulle han icke frukta en dust med nalle, vore han än av det allra största slaget. Många gånger hade det varit nätt för livhanken, men gammelbössan och storkniven hade alltid varit till hands och alltid hade det lyktat med att skogens konung hamnat i källaren under stuggolvet. —

Foto av bloggaren 2014.

FRÅN FÖRRA ÅRET MEN MED NY ANGELÄGENHETSGRAD. (Text av Åsa Virdi Kroik 2022)

Rebloggat: Av min gamla mångåriga doktorandkollega, Åsa Virdi Kroik

Öppet brev till UiT, Norges Arktiske universitet

Newcastle 1786: THE LAPLAND GIRLS FROM IGGESUND – Inför samesystrarna-artikeln i GÅUDIES (2024)

Anna Jönsdotter (1760-1838) och hennes tre år yngre syster Sigrid Jönsdotter (1763 – 1811), uppvuxna vid Dellens stränder, reste den 12 augusti 1786 mot England. Detta har gett oss impulsen att försöka hitta maximalt med information kring dessa kvinnor för att öka kännedomen om sockenlapparnas villkor och även om den tidens samhälle med allt som hör till.
I tidningen Kentish Gazette tisdagen den 19 september 1786 har man fört in en artikel om denna resa. Artikelförfattaren råkar denna dag på en stor folksamling kring värdshuset Turner’s Inn. Två rätt välklädda unga kvinnor i sina tidiga tjugo-år är vad han ser, de förmenta ”arktiska” samiskorna. De har genom Baron Liddells försorg, och ytterst genom ett vad med en betydande insats, förts till England och till olika herresäten, främst slottet och godset Ravensworth samt Eslington Park.
De kom dit via skeppet Gottenberg som under befäl av kapten Fothergill trafikerade Newcastle-Göteborg.
Men de unga kvinnorna är från Hälsingland.
Under en intensiv period juli-september, eventuellt till oktober 1786, hamnar dessa unga kvinnor rejält i rampljuset och figurerar lite extra i arkiven. Mellan mötet 8 juli 1786 på Gävle Slott och 5 november samma år då samesystrarna ger en frivillig donation till kyrkan i Njutånger utspelar sig ett antal intensiva veckor; vilka inbegriper en totalt cirka 1 400 kilometer lång vandring mellan Iggesund och Göteborg och en vistelse på godset Eslington Park; på godset intill slottet Ravensworth i North Durham samt kringliggande gods och ett ymnigt pub- och värdshusliv runt ”Auld England”, för att visa upp sina färdigheter.

Detaljer ur Sir Thomas Bewicks avbildning av hälsingesamiskorna Anna och Sigrid Jönsdotter.
Arbetet påbörjade 1786 och avslutades 1789. Baronen betalade dåligt.

”Stadigt på fyra ben står samerätten för samebyarna, förr skattefjällen, bygsel- och avradslanden, ‘lappskogen’ och lappmarken i Jämtlands län liksom i angränsande Tröndelagen och Hedmark.” – Saker att vara stolt över # 1 Årets stora rapport 2023 Urfolkets samernas äldre landrätt (edit 231218)

Delar av innehållet kommer att ges ut i en ny artikel i GÅUDIES
– min kommande bok.

Den beställer Du här:

https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSeKpqwK1PLSVcpzEke5WGC8OkJL4uusWKmEUgvr_M6bwyJj5Q/viewform?fbclid=IwAR1fiGmuaAyutGWk64QgQ28ISN8BFW1kMNZrM5ceSnGvpUrgu99fnSOYpno



UTSNITT ur rapport:

Stadigt på fyra ben står samerätten för samebyarna, förr skattefjällen, bygsel- och avradslanden, ”lappskogen” och lappmarken i Jämtlands län liksom i angränsande Tröndelagen och Hedmark.

1. Selbusaken och rättsläget. Samerna vann detta mål genom obestridliga empiriska fakta. Sakkunniga
   Anne Severinsens (från Mosjøen) bok Reineiernes sedvanerett i reinbetedistriktene Essand og Riasten
   (Diedut – Nr. 1 – 2006) klargör med många belysande historiska exempel hur domen var korrekt. Samma
   samer, samma lagar omfattade nästgårdsbelägna Handölsdalen, Kall och Ljusnedal med Mittådalen.
   Även det i Högsta domstolen 27 april 2011 avgjorda Nordmalingsmålet har på ett grundläggande sätt
   förskjutit rättsläget och skapat nya förutsättningar; och bevisbördan rörande renskötselns sedvana ligger
   nu normalt på markägaren, inte omvänt. Girjasmålet är också i sig naturligtvis en kraftfull indikation på
   att jakträtten är pansamisk, synnerligast i Sverige. Jag uppehåller mig annars ofta vid renskötselrätten, då den ju borde ligga i fokus för en renbetesutredning. Mer nedan om att ha/få rätt och vinterbetestvister.
2. Sydursamiskans ålder i Saepmie (eng. Proto-Sámi /PS ). Den ankom till motsvarande Storsjö
   socken senast under förromersk järnålder. Minerva Piha redogör för saken i sina skrivningar från 2018 till idag, inte minst i avhandlingen daterad 27 november 2020. Se avsnitt nedan om Krankmårtenhögen.
3. Kontinuiteten. Med dagens kunskapsläge menar vi oss alltså veta vi att sydsamiskan och dess talare
   tillika för-, tidig- och dagens samer har en tvåtusenårig kontinuitet i det aktuella området; arkeologin är
   numera entydig avseende perioden ca 400-1200, järnåldersgravfält och vendeltida samiska fynd ,
   järnframställningen som Kjell-Åke Aronsson; [ — ]
   lappskatten 1484, senare skattläggningar, domböcker, Schnitlers grenseeksaminasjons-protokoller (fr.a
   1962) och lappbysammanträdesprotokoll (se särskilt jakt- och fiskeupplåtelser av lappbyarna) finns
   vittnesbörd i form av jordeböcker, ministeriallängder och inte minst de bägge förvaltningsrättsliga
   domsluten i Ljusnedalsmålet (Kungl. Maj:t) 1893-94.
4. Nyttjandets exklusivitet. Samma källor som visar oss den djupa samiska kontinuiteten visar oss också
   att den baserats på allenaanvändande. Samer har hyrt in sig hos andra samer. Medeltidslagar, Erik av Pommern, vasabrev på 1540-talet, skogsordningar och avvittringar, Rennerstedts och Falkmans skrivningar under perioden ca 1819-1851 visar alla ett och samma: [ — ] En annan central aspekt ifråga om nyttjandets exklusivitet är de samiska skattefjällens och dito samebyarnas volymer. Normalt markant underskattade av det officiella Sverige, även av kartograferna, har innehavarna av skatteland disponerat oerhörda arealer. På dessa ägor har man residerat ohotade. Övergrepp, kolonisation, avvittring och sentida exploatering. Myndighetsövergreppen kring avvittringen ledde till att jordägandet börjde fragmentiseras.
   
   Som Sverre Fjellheim i en årsfärsk artikel visar (”Ei mørketid i samisk historia – Konflikter mellom reindrift og jordbruk i R ø rostraktene” i Samer i Söder 2021, red. Larsson-Rydving-Svanberg), baserar sig gamla antaganden i Y. Nielsens anda om samer anlända i sen tid i söder, liksom att ”upp-marschvägen” skulle ha varit norrifrån; alltså socialdarwinistiskt färgade, fantasirika s k frem-rykkingsteorier på grava och utdaterade felslut samt på cirkelargumentation, och måste konsekvent avvisas, här citeras från ”et ekstraordinært ting i Selbu i desember [1690] ” och där:
   
   — kunne Thomas legge fram en bygselseddel som var utstedt av fogd Rasmus Jensen, som var fogd i Selbu fra 1657 til 1670. Der sto det at Thomas Mortensen med sine reinsdyr i bortimot 40 år ”hafuer besidded” fjella å vestsida av Helagssfjellet, dvs fra 1650. Før hans tid hadde samen Anders Larsen bygslet samme område ”imod de 70 Aar”. (Fjellheim, 2022: s 62.)
   
   Fjellheim visar hur gediget etablerade 15-1600-talssamerna i trakten var; på östsidan hade Mortensen
   ‘svenske’ samen Nejla Jonsson, kallad Blind Niels, på Flatruet. På västsidan satt i Holtålen minst en sijte
   (nämnd i supplik 1632, känd av Nielsen men onämnd); i söder två sijther eller samebyar i Østerdalen,
   omnämnda bla på ting 1663 (Torkil och Niels Mortensen). Ävenledes nämns likaledes Dovre; och jag vill
   också erinra om Thorolv Kveldulfssons skatteuppbörd och finneferder på 870-talet AD; Bergstøls avhandling om samer (Samer i Østerdalen? En studie av etnisitet i jernalderen og middelalderen i det nordøstre Hedmark) i norska södern samt om trumhammaren (SaS viehtjere) från gården Nordset i
   Rendalen, Österdalen, daterad 1160 – 1260 AD; liksom om de egna fynden i Värmland, Sörmland, Närke.
   Schnitler kan idag snarare användas som motbevis /

_{^{”Ingen av parterna ifrågasatte dock att samerna hade ensamrätt till jakt och fiske på skattefjällen både före och efter 1841.” (L. Lundmark 2005)}}

”Den 5. om en onssdagz morgon gick iagh til Ölmehäratz kyrckia, och effter gudstiensten gick iagh til Räfssala, och tå iagh kom til Lixååsen, mötte migh någre Lappefinnor som förde medh sigh 7 styckon Reenar, huilcka diur iagh tåförste gången sågh.” – Samer i dåtida Götaland, Ölme i Värmland: ur P. M Gyllenius dagbok 5 juli 1637

Publicerad 2015, 2017, 2018 och 2021. Editerad ånyo 2023.

effter gudstiensten gick iagh til Räfssala, och tå iagh kom til Lixååsen, mötte migh någre Lappefinnor som förde medh sigh 7 styckon Reenar,

Onsdagen 5 juli 1637, vid femton års ålder, i sydostvärmländska Ölme socken, uppe på Liksåsen, råkade den unge dagboksförfattaren Petrus Magni Gyllenius (Månsson) (1622-1675) – son till Ingeborg Thorbjörnsdotter från Sunnäs och Måns Nilsson från likaledes i Ölme belägna Vall – på samer för första gången i livet. Det skedde efter gudtjänsten som hade förrättats där, tog han en tur över Rävsala och på väg dit eller därifrån (framgår ej exakt) möter han en grupp samer med renar. Han bodde då, 1637, i prästgården, som fosterbarn.
Han kom sedermera att bli en respektabel man i sitt stormaktstida 1600-talssamhälle först som student och lärare i Åbo, därefter som skollärare i Mariestad och i Karlstad och till sist som kyrkoherde i dalsländska Bolstad. Hans dagbok, Diarium Gyllenianum, som detta är hämtat ur har nu digitaliserats i Finland.

Nu är Diarium Gyllenianum digitaliserad!

JULIUS

— Den 5. om en onssdags morgon gick iagh til Ölmehäratz kyckia, och effter gudstiensten gick iagh til Räfssala, och tå iagh kom til Lixååsen, mötte migh någre Lappefinnor som förde medh sigh 7 styckon Reenar, huilcka diur iagh tåförste gången sågh. —

Petrus Magnus Gyllenius, ur dennes dagbok

Diarium Gyllenianum eller Petrus Magni Gyllenii dagbok 1622–1667 (1882)

Bloggförfattaren i Liksåsen den 12 december 2015, efter ett kortare anförande i Kristinehamns Konstmuseums regi och allra mest tack vare Sunna-Brouwer som hade vernissage på MAADTOE där. Foto: M. Pensar!

NEDAN: Också Liksåsen. Oklar fotograf, en av oss men troligast min då blivande sambo.

En liten kort paus i turnerandet

Återhemma i Helsinge socken efter en stökig hemresa.

Precis som förra året blev det tre gävleborgska föreläsningar, nu senast på Antirasistisk forum på Brunnsviks folkhögskola söndag middag.

Lånar Pernilla Zethraeus publikfoto!

Nu blir det ströföreläsningar men huvudsakligen äger min utåteriktade verksamhet – åtminstone
vad gäller föreläsningar live rum från och med juni månad 2024.

Boka: saepmietalks@gmail.com