BOKA ”Ljusminne”, dubbelföredrag ca sex datum lediga okt-dec!

Slutet v 43 eller slutet v 48:
27-30 okt eller 30 nov-4 dec

Nya rön om sydsamernas äldre historia
– 1200 år på 45 minuter

Bildresultat för christine av sachsen
Peter Ericson är forskare, författare. föreläsare, ofta anlitad som sakkunnig.
Talar om sydsamernas medeltidshistoria; ӊgda
samer”, trolldomsprocesser med dödsdomar, etniska rensningar. Fjäll-, kust- och skogssamer från Ammarnäs tilll Ölme och Ösmo (Värmland/Sörmland) samt om starka kvinnor och de s k konungz lappas urgamla vana att gå till kungs. Om kunskapsläget och källorna: om s k sockenlappar, lite om hur olika fördrivningar tillika samernas flykter ägt rum i olika riktningar. Även om lappfogdeväsendet och sedvanerätten (just detta koncept erbjuds bara i detta sammanhang!).

 

I renen och renskötarens spår – från fjällen till kusten

 Foto från Vändåts facebooksida: https://www.facebook.com/V%C3%A4nd%C3%A5t-152976804743030/


Bernt Ove Viklund har sina rötter på sin mammas sida i södra Lappland. Sedan barnsben med ett varmt intresse för renskötarkulturen och arbetar sedan många år som arkeolog. Idag räknas han som en av de allra mest erfarna vad gäller det samiska landskapet.
Vid föredraget presenteras arbeten utförda i områden från norska sidan av gränsen och ned till kusten. Klargörande bildspel berättad på ett livfullt sätt.

Kontakta oss för offert! Tfn 0706076232


Foto: Jörgen Heikki, SR/Sameradion

BERNT OVE OCH UNDERTECKNAD (PETER)


Bilderna överst från vänster till höger:
Kristofer av  Bayern gav Jämtland i morgongåva till barnbruden Dorotea år 1445 (Bild 2); tredje bilden föreställer Christine och sista hennes morfar Albrecht, mottagen av ”gåvan” (som bestod av en jämtlandssamisk man som tillfångatagits på jakttur).

VILDRENSFUNDERINGAR: 1. Vildrensstam som bas för nomadiseringssystem etc

Utrotade samerna den fennoskandiska vildrensstammen?
Nyttjades alla vildrensfångstgårdar av samer? Nej.
Tämjdes vildrenen? Ja, i hög grad. Jagades vildren? Det också, av olika grupper.

Vildrensfänget ska vi titta närmre på i SouthSaamiHistory-bloggen.
Och en ordentlig titt på hur dessa system kan ha fungerat parallellt med en framväxande nomadism.

Att det kan ha funnits flera olika vildrensunderarter är väl ett inte alltför djärvt antagande.
kanske kan hälsingesamernas åtstidscykel med kalvning och fiske mellan vår och höst, inlandsflytt i vinter och Sveg/Lillhärdal som allra innersta årstidsland kan ju antyda att man följer en specifik vildrensstam. Och samtidigt har tamren och dragren.

Vi ämnar återkomma till dessa frågor.

BILDER
1. Spjutspetsar av renhorn från mellersta Magdalénien (12 000–15 000 år gamla), hittade i Saint-Antonin-Noble-Val i Frankrike.

2. Utbredningskarta över renens underarter i Nordamerika.
CephasEget arbete
     Approximate range of subspecies of Caribou (Rangifer tarandus) in North-America. From: Feldhamer, George A., Bruce C. Thompson, and Joseph A. Chapman. Wild Mammals of North America : Biology, Management, and Conservation. 2003. Johns Hopkins University Press, Baltimore. 2nd ed. 1216 p. ISBN 0801874165. Banfield, A. W. F. The mammals of Canada. National Museum of Natural Sciences, National Museum of Canada, University of Toronto Press, 438 p. ISBN 0802021379. Mammal Fact Sheets: Caribou: http://www.hww.ca/hww2.asp?id=85

INTERREG? Thick descriptive Föllinge lappförsamling

Mid 1700s church records i County (län) Jämtland’s  so called Lapp (Saami) parishes contains loads of information. As do such records almost always.

In Anthropological literature we call dence informative texts thick descriptions.

I will return to the subject.

Here are the Saami tax land payers and users of Hartkölen; Gåxsjö; Undersåker, and groups of Herjeådalsfjäll.

Källa: Föllinge lappförsamlings kyrkoarkiv, Husförhörslängder., SE/ÖLA/11053/A I/1 (1746-1798) : Bild 32, s 4.


Photo: http://www.zoologi.su.se/en/research/popgen/

”Vad angår Västerbottens och Västernorrlands län torde kunna sägas att sedvanerätten omfattar länen i deras helhet.” – Sedvanan enligt SOU 1923:51

SOU 1923:51: s 107

”Kommittén har härutinnan verkställt undersökningar i syfte att söka utröna, huru långt nedåt Bottniska viken lapparna sedan äldre tid plägat utsträcka sina vinterflyttningar.
Av utredningen synes framgå, att sedvanerätten, vad angår Norrbottens län; omfattar åtminstone landet norr och väster om en linje, dragen från trakten av Kuusiniemi någon mil söder om Parkajokis mynning i Muonio- 104 älv till trakten av Lumivaara och därifrån söderut, följande trakterna öster om Lainioälv, nedåt Torneälv fram mot An tis, Juhonpieti och Pajala byar, vidare till Tärendö by och därifrån söderut mot trakterna av Ängeså och Landsjärvs byar, samt vidare in i Råneå socken och fram till kusten i Nederluleå socken samt socknarna söder därom.
Vad angår Västerbottens och Västernorrlands län torde kunna sägas att sedvanerätten omfattar länen i deras helhet.
I fråga om Jämtlands län har utredningen givit vid handen, att så gott som samtliga socknar besökts av lapparna för renbete; och torde vidkommande Gävleborgs län, förhållandena där i stort sett vara lika, åtminstone såvitt angår den del av länet, som tillhör Hälsingland. Beträffande Kopparbergs län torde förutom Idre socken även vissa mindre områden omedelbart mot gränsen till Jämtlands län hava besökts av lappar för renbete.

Gränserna för sedvanerättens geografiska omfattning hava av kommittén endast kunnat approximativt bestämmas. För många av ifrågavarande trakter gäller, att de regelbundet besökas av lapparna, för andra åter och särskilt dem, som ligga längre bort från fjällen, att de endast uppsökas, då renarnas behov av bete icke lämpligen kan tillgodoses på närmare håll. Långa tider kunna således, beroende av betestillgången, förflyta mellan besöken å särskilda trakter. Uppenbart torde emellertid vara, att sedvanerätten, som grundar sig mindre på lapparnas vilja än på renarnas behov av föda, icke utan vidare får betraktas såsom upphävd därför att längre tid förflutit mellan lapparnas besök. Kommittén har av praktiska skäl icke ansett sig böra i förslaget angiva några gränser för sedvaneområdet, utan har härutinnan i sak bibehållit stadgandena i 1898 års renbeteslag. ”

Betänkandet som pdf här:

http://weburn.kb.se/metadata/816/SOU_8216816.htm

Härd av äldre typ utefter Ljusnan spår av tännässamerna?

Månne vi nu äntligen hittat var härjedalensamerna satt under 17-1800-talen, medan hälsingska vinterbetet nyttjades?

Eftersom vi ej hade arkeologisk expertis med sistlidna  helg, är det nödvändigt att få dessa fynd granskade och förhoppningsvis bekräftade.

Det tycks som om vi sprungit in en samling – eller kluster – av samiska härdarr.
Från arkiven – likväl som från tryckta sekundkällor, sådana som de la Motraye våren 1718 – visste vi sedan förut att sådana vinterflyttningar pågick genom århundradena.

Den härd vi närmast känt oss säkra på, synes vara av måtten 1,2 x 0,8 m.

Jag vill också påminna Läsaren om att vi planerar ett Interreg-projekt om samerna hisoria utmed och nära den 62:a breddgraden; Saamis @ 62′.


Foton: Christina Grubbegårdh-Gottberg

aernie

Härd av äldre typ utefter Ljusnan spår av tännässamerna?

Månne vi nu äntligen hittat var härjedalensamerna satt under 17-1800-talen, medan hälsingska vinterbetet nyttjades?

Eftersom vi ej hade arkeologisk expertis med sistlidna  helg, är det nödvändigt att få dessa fynd granskade och förhoppningsvis bekräftade.

Det tycks som om vi sprungit in en samling – eller kluster – av samiska härdarr.
Från arkiven – likväl som från tryckta sekundkällor, sådana som de la Motraye våren 1718 – visste vi sedan förut att sådana vinterflyttningar pågick genom århundradena.

Den härd vi närmast känt oss säkra på, synes vara av måtten 1,2 x 0,8 m.

Jag vill också påminna Läsaren om att vi planerar ett Interreg-projekt om samerna hisoria utmed och nära den 62:a breddgraden; Saamis @ 62′.

 


Foton: Christina Grubbegårdh-Gottberg

Del 1 (Inledning). Samer och renar 1660-1920-tal. Lite om samernas historia i Bergsjö-Forsa-Ilsbo-Tuna-Rogsta, Hälsingland

 

Samer och renar 1660-1920-tal. Lite om samernas historia i Bergsjö-Forsa-Ilsbo-Tuna-Rogsta, Hälsingland

DEl 1. INLEDNING

Emellan 1660-talets renskötsel omtalad i Helsingerunor 1921 och de renhjordar som passerade decennierna runt sekelskiftet 1900 hann det förflyta mycken tid.
Den sena 1600-talet och första decennierna 1700-talet har vi förbipasserande skogssamiska hjordar; och mest sannolikt även en och annan fjällsamisk hjord från Härjedalen. De jämtländska hjordarna skulle kunna ha börjat angöra lite senare, men det ska vi låta vara osagt. Skogssamerna kändaste hållställen var i Norrbo-Bjuråker på västersidan Dellen. Men Forsa förekom också; liksom Bergsjö. Tuna har alltid varit populärt: det har dessutom varit samlingsställe för gästrike.- och västmanlandssamer, vilka i perioder varit nära släkt med hälsingesamerna. I stort sett i alla tider som kan studeras finns sådana kopplingar.
Från mitten av 1700-talet ser vi s k sockenlappar bli en del av vardagslivet; omnämns från Delsbo och börjar synes varstans efter en trevande början på 1740-talet i Forsa. Under 1800-talet ser vi Bergsjö med Vade bli känt för sin generositet mot samerna. En flyttled tillika vandringsled passerade hit via Hasselasjön. Åter andra gick över Norrbo.
Under mitten av 1800-talet varvar samer från norra, södra Jämtland samt Hörjedalen att flytta hit och ut till kusten. Perioden ca 1850-1920 syns samerna i Jämtland och Härjedalen med sina renhjordar kunna samsas förhållandevis bra om detta kustnära vinterbete.
Västansjö i Bjuråker blir senare ett populärt tillhåll.
Rogsta är naturligtvis ett kapitel för sig; liksom kuststräckan norröver (i det senare fallet tar vi det bokstavligt!).
Vi återkommer!

Jon Jönssons bouppteckning, Forsa, från januari 1797, låter ana en livfull livsstil med renen som viktig komponent: renhud, ren. och hästbellingar.

S.k ”Lappstugan” fotograferad på 1890-talet.
Från Sockenbilder. Accessnr och annat nedan. Bildtext:
Lappstugan nedanför Bålleberget på 1890-talet.Byggd av sockenlappen Lars Rör i slutet av 1700-talet. Rör gick 1804 till kejsaren i Wien med jämtländska renar som gåva. Stugan kom att förfalla under andra halvan av 1800-talet. Lappstugan inreddes några år efter att kortet togs av Hans-Petter Åström. Sonen Jonas ”Lappstu-Jonke” Åström blev den siste i stugan. Huset blev nedbränt en natt av kommunen trots att Åströms släkt ville köpa den. Nu finns villor där och vägen heter just, Lappstugevägen.

Sökord: Lappstugan, hus, natur
Motivkategori:byggnader
Id:7
Fotograf: Per Johan Pettersson Kyrkbyn
Fotoår: okänt
Bildnummer: Be-lal-003
Förening: Bergsjö hembygdsförening
Land: SE
Motivplats: Gävleborg, Nordanstig, Bergsjö,
Teknik: Inskannat s/v foto
Rättighet:
Originalplats: (visas ej publikt)
Släktboken:
Publiceras: ja
Säljas:
Tidigare nr:
Samling: Bergsjö hbf
Skick: gott
Reg av: Eva E
Reg datum: 2009-03-24

Härjedalen: inventerar källor, massor ogjort!

Regiister Herje

Det finns uppenbarligen en hel del kvar ogenomgånget.
Den stress  som präglar närmast allt sedvanearbete, är ej gynnsam för nagelfarande forskning. Kyrkoräkenskaper och allmogeförsamlingar; men även delar av lappförsamlingarna liksom jordeböcker och domböcker behöver gås igenom.

Jag är inte ens säker på att lappfogdematerialet genomsökts helt.

herjeåd

1749, från Herjeådalens fjell, döpt i Ottsjö
Helena. Fadern Johan Andersson. Modern Lucia Pärsdotter

Föllinge lappförsamling AI:1 (1746-1798) Bild 340 / sid 126 (AID: v114458.b340.s126, NAD: SE/ÖLA/11053)

Regiister Herje

OLIKASYN I. (edit April 7) Update 26 okt 2015: Lite om det väsensskilda i att studera fastboendes vs. nomadiserandes historia

(English readers, see below)

EDIT / tillägg 7 mars 2016: Efter att ha hört om en markägare sm inte visste att det ar renar 1½ km från fastigheten/hemmanet (vet ej vilketdera!); aktualiserades detta. / PE

Fick under söndagen en fråga om specifikt renbete, som väckte gamla – eller åtminstone halvgamla – minnen från huvudförhandlingar och förhör som sakkunnig till liv.

Efter att nu ha varit inblandad i fem olika sedvanemål; varav Nordmalingsmålet är det hittills mest nämnvärda, tycker jag mig urskilja en avgörande skillnad i hur vi ser på våra respektive studiefält och vilka olika förutsättningar vi har att uppfatta urminneshävden.

Lennart Lundmark uppehöll sig vid detta område; först om jag minns rätt, i samband med förhören i Hovrätten 2007.
Man kan likna studiet av en fastboende eller en ”stillastående” fastighet eller mindre trakt vid en fyrkant, säg en tegelsten. Forskaren känner tegelstenen mer eller mindre utan och innan – givetvis kan blottor finnas i kunskapen: och, vad mer: tegelstensforskaren känner inte förhållandens norr, öster, söder eller väster om tegelstenen. Än mindre, kanske, hur det sett ut i NV, NO, SO eller SV.
     Samernas uttolkare har följt flyttlaget år efter år, årstid efter årstid och kanske i generationer. Det handlar om djupled; rörelser; väder- bete- och klimat- (inkl andra faktorer)beroende förändringar. Olika synsätt till följd av olika metoder och, som sagts, väsensskilda förutsättningar.

Bild från Högsta Domstolen, från Dagens Juridik.
Undertecknad förhördes som sakkunnig i tre dagar där i februari 2011.

ENG (methods and impressions, synthesises and conclusions in sedentary vs nomad history. In Swedish now, during April in English!)