Lecture for universities in Fall Semester: ”From Anxious North to (in real time) Extinct Taiga Peoples”, by Peter Ericson

From Anxious North to (in real time) Extinct Taiga Peoples
Lost subsistences and echoes of lost forest nomads languages 1400-1900
Europe

On Uralic and Saami groups losses, exoduses, extinctions.
Systematically crushed under Novgorod, Imperialist Russian and Sweden; feudalistically squeezed into little pieces by the Danish Crown and its knights; Severely hunted away by Norweigan farmer and driven astray by Finns (or rather Soumis) and Karelians.
Has the Feudal view been overlooked in the academic tradition by us Historians?
Reasoning among how we approach our own Natives in the European and Russian North.

Peter Ericson, Expert in law suit cases and former teacher at Umeå University.
Runner of SouthSaamiHistory-blog.

khanty etc

Fördrivningar, slavsystem, apartheid: Svealands samers lott? Del I.

Alltsedan 1640-talets mitt försökte de mellansvenska, västernorrländska och gävleborgska myndigheterna fördriva samerna. Av vad vi kan sluta oss till, försiggisk viss oro över gränserna efter förvärven av Jämtland och Härjedalen. Från tid till annan har samerna blivit föremål för centralmaktens misstänksamhet; man har från svensk sida kunnat se dessa som potentiella juteagenter, dvs danskvänliga.

Vad vi vet, är att skogssamer noteras genom hela 1600-talet i såpass sydliga trakter som Närke (bl a Axberg i centrala landskapet på 1630-talet, och södra i Askers härad mot Vättern 1650); Väseskogen (1617) med dess norska – antaget från trolldomsräfster under Christian II – flyktade samer och Ölme, likaledes i Värmland (1637); Dingtuna i Västmanland (1643) samt annorstädes i Västmanland från 1636 och framåt, diverse anteckningar från norra och centrala Dalarna från 1640- och -90-talen), Lima före 1692 Hedhammars bruk söder om Riddarhyttan 1711 och i Västergötland 1705. I en notering från sörhälsingesocknen Segersta 1699 noteras om lappar komna från Värmelands Dal, vilket ibland har tolkats som Dalsland. Ölme ligger hurusom vid Vänern och det finns förhållandevis frekventa anteckningar om samer i det västligaste Bergslagen kring Hällefors och Grythyttan (ex Lappe Thomas i Sirsjön 1620). Det ska sägas att av de flesta möten mellan samer och icke-samer som vi känner skildras samerna negativt och det handlar ofta om domar. Irritationen är understundom stor hos den svenske uttolkaren; och det kan väl nog så ofta handlar om att svensken möter samen till häst, och renar kan som bekant skrämma hästar i sken.

ÄLVD
Älvdalen är idag Sveriges sydligaste samiska förvaltningskommun.

Peter Ericson 17 april 2017

ETNISK RENSNING 1720: bevis i Swea Rikes Ecclesiastique Wärk, i Alphabetisk Ordning Sammandragit, Utur Lag och Förordningar, Privilegier och Resolutioner, samt Andra handlingar, af Sven Wilskman (Skara, 1760).

(Ramlade över ett dokument.) – Samerna ska till lappmarken föras!

Hela södra Norrland, Dalarna, Bergslagen och Mälardalen rensas från samer.

VERKET: ”Swea Rikes Ecclesiastique Wärk, i Alphabetisk Ordning Sammandragit, Utur Lag och Förordningar, Privilegier och Resolutioner, samt Andra handlingar, af Sven Wilskman.” (Skara, tryckt uti Kongl. Privileg. Boktryckeriet, 1760)
Wilskman var västgötsk präst och skriftställare, samlade dessa lagar.

I denna förordningssamling åberopas 1720 års första fördrivningsplakat från den nyinsatte Kung Fredrik I. Ett skammens dokument, utan tvekan, hela akten.

Samerna jämförs här med comedianter och gycklare; lättingar; judar; ”zigenuer”; ”Tartare”; savojarer och alla lösa kategorier man kunde finna på.  Vad gäller romerna och resande, lutar man sig på 1660 års plakat, som i princip förordar dråp, och i bästa fall fördrivning ur rikets gränser. I de flesta fall med alla sådana, här ihopbakade folk och kategorier, förlitar man sig från myndigheternas sida på allmogen, som man vill se som angivare.

Här antyds en äldre sorts interimistisk funktion av det år 1723 bildade eller snarare omorganiserade Lappmarkens ecklesiastikverk, som ska organisera insamlandet av trummor med medföljande dödshot mot samerna.
Under ett drygt decennium vidtar en av de värsta klappjakterna på samerna i historien – kanske t om värre än den som idag sker i Norrbotten när samer grips för att de jagat lagligt.
Lappmarkens ecklesiastikverk organiserade alltså samernas bildning och missionsarbetet. Samernas sågs som en slags stora barn, som måste förmås att sluta leva hedniskt. Inga medel skyddes i denna ‘kamp om själarna’.

Och de sydliga samerna måste bort ur skogarna.

17622169_1800775126916958_204056148_o
EPILOG: Samer infångas och fördelas på storsjöbygdssocknar i Jämtland. Under denna period sam-administreras tre ännu idag ganska stora län i ett enormt län: (dagens) Jämtland; Västernorrland och Gävleborg. Gränsen mot Västerbotten är ej fastlagd, men ska snart bli det.
1729-32 är de mest kritiska perioderna för fördrivningarna. redan 1729 ses sockenlappssystemet vara initierat i Storsjöbygden. I synnerhet dessa tvångsplaceringar bör ses som regelrätta fördrivningar som avslutas med ett slavliknande arbetsförhållande.
1748 kommer nya omfattande fördrivningsförsök; och tillkomsten av detta dokument får nog också ses som att vi måste se allvarligare på processerna som ger rum 1756-66. Kulmen på hetsen och klappjakten på samer i söder kommer dock att inträda 1787-1790 med bofastgörandet. Det leder till en omfattande massdöd i TBC och andra lungsjukdomar; en enormt omfattande spädbarnsdöd; massiva epidemier i smittkoppor; stor överdödlighet i barnsäng mm.
1756-1761 konfiskeras sockenlapparnas bössor varje vinter.

Vi återkommer.

Peter Ericson april 2017

ETNISK RENSNING 1720: bevis.

(Ramlade över ett dokument.) – Samerna ska till lappmarken föras!

Hela södra Norrland, Dalarna, Bergslagen och Mälardalen rensas från samer.

I en förordningssamling ingår 1720 års första fördrivningsplakat från den nyinsatte Kung Fredrik I. Ett skammens dokument, utan tvekan.

Samerna jämförs här med comedianter och gycklare; lättingar;
judar; ”zigenuer”; ”Tartare”; savojarer och alla lösa kategorier man kunde finna på.

Detta är också en sorts interimistisk funktion av det tre år senare bildade eller  omorganiserade Lappmarkens ecklesiastikverk, som ska organisera insamlandet av trummor med medföljande dödshot. under ett drygt decennium vidtar en av de värsta klappjakterna på samerna i historien – kanske t om värre än den som idag sker i Norrbotten när samer grips för att de jagat lagligt.
Lappmarkens ecklesiastikverk ska organisera samernas bildning och missionsarbetet. Samernas ses som en slags stora barn, som måste förmås att sluta leva hedniskt.

Och de sydliga samerna måste bort ur skogarna.

17622169_1800775126916958_204056148_o

2017 års föredragstitlar tar form! Boka nu?

”Det våras för turnéplanerna”

ARRANGÖRER! Samiska förvaltningskommuner! STUDIEFÖRBUND!
Föreläsningsföreningar! GALLERISTER, samiska konstnärer! MUSÉER! Bibliotek!
SKOLLEDARE! Föräldrar, SKOLRÅD! Sameföreningar ! Med flera!


Teman och ämnen för mina föredrag 2017:

A Saami Exodus? Fördrivningar från söder och norr
Sockenlappar
Samekvinnor – pionjärer – organisationshistoria
Sedvana och vinterbete
Nordens urfolk – fördrivna från Trollheimen till Petersburg?
I höst (ev från mars!) : Samerna i kustlandet
Samt: DUBBELFÖRELÄSNING med Bernt Ove Viklund!

Hela Sverige: fokus Mälardalen och södra-mellersta Norrland våren 2017

FINLANDSSVENSK/FINSK TURNÉ kan bli verklighet, om intresset är nog stort.

Höstens (2016) ”Tusen samiska år” kommer kvarligga, *ren*odlas
– samt främst erbjudas i skolsammanhang!

Torkilstöten_Panorama_Jule_2013 (1).jpg

ross

Krylbo
Exakta titlar kommer närmaste veckan!

  • Hör av er för offert!
  • Nota bene: de flesta titlar går att få på engelska!


Peter Ericson
SouthSaamiHistory

Årsunda, mars 1749: Gamle skogssamen Olof gick till sista vilan (Gästrikland)

Årsunda, Gästrikland har en förhållandevis rik samisk historia

Årsunda 1749. En gammal skogssame, Olof Clementsson, 72 år,  går till sista vilan i mars månad. Södra Gästrikland, hans vinterland. Tveksamt om han orkade nomadisera sista åren.
Idag södra delen av Sandvikens kommun.

Årsunda C:1 (1704-1764) Bild 174 / sid 505 (AID: v137285.b174.s505, NAD: SE/HLA/1010241)

Karta: http://www.isjakt.se/kartor/kartor.htm

Bildresultat

Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

BOKA ”Ljusminne”, dubbelföredrag ca sex datum lediga okt-dec!

Slutet v 43 eller slutet v 48:
27-30 okt eller 30 nov-4 dec

Nya rön om sydsamernas äldre historia
– 1200 år på 45 minuter

Bildresultat för christine av sachsen
Peter Ericson är forskare, författare. föreläsare, ofta anlitad som sakkunnig.
Talar om sydsamernas medeltidshistoria; ӊgda
samer”, trolldomsprocesser med dödsdomar, etniska rensningar. Fjäll-, kust- och skogssamer från Ammarnäs tilll Ölme och Ösmo (Värmland/Sörmland) samt om starka kvinnor och de s k konungz lappas urgamla vana att gå till kungs. Om kunskapsläget och källorna: om s k sockenlappar, lite om hur olika fördrivningar tillika samernas flykter ägt rum i olika riktningar. Även om lappfogdeväsendet och sedvanerätten (just detta koncept erbjuds bara i detta sammanhang!).

 

I renen och renskötarens spår – från fjällen till kusten

 Foto från Vändåts facebooksida: https://www.facebook.com/V%C3%A4nd%C3%A5t-152976804743030/


Bernt Ove Viklund har sina rötter på sin mammas sida i södra Lappland. Sedan barnsben med ett varmt intresse för renskötarkulturen och arbetar sedan många år som arkeolog. Idag räknas han som en av de allra mest erfarna vad gäller det samiska landskapet.
Vid föredraget presenteras arbeten utförda i områden från norska sidan av gränsen och ned till kusten. Klargörande bildspel berättad på ett livfullt sätt.

Kontakta oss för offert! Tfn 0706076232


Foto: Jörgen Heikki, SR/Sameradion

BERNT OVE OCH UNDERTECKNAD (PETER)


Bilderna överst från vänster till höger:
Kristofer av  Bayern gav Jämtland i morgongåva till barnbruden Dorotea år 1445 (Bild 2); tredje bilden föreställer Christine och sista hennes morfar Albrecht, mottagen av ”gåvan” (som bestod av en jämtlandssamisk man som tillfångatagits på jakttur).

(edit 201607) ”–Uti Dalarna kläckta och borna — ”, om etnisk rensning och sockenlappssystemets början

Del 1 i en serie bloggtexter om de sydligaste samernas historia.
En interimistisk version, ny reviderad serie kommer närmaste månaderna.

Vi ska här titta på fördrivningarna *  av samer från mälarlandskapen, Bergslagen, Dalarna och de län vi idag känner som Gävleborg och Västernorrland. I det aktuella skedet handlade det främst om de sydligare landskapen. De mest omfattande och konkreta försöken att deportera samerna – dvs att etniskt rensa Mellansverige – skedde 1720-1730.
Man skulle också kunna kalla detta för Exodus av samerna från centrala delarna av Sverige (eller, med Svanberg; från Mellansverige) 1929-30.

* Alternativa termer som här används är etnisk resning respektive exodus.
På sikt fick dessa tilltag en oerhörd betydelse.

utstallning_2007_3

En av ackjorna i Äppelbo, Dalarna.
Från en utställning 2007 och appelbo.net
http://arkiv.appelbo.net/foreningar/hembygd/utst%C3%A4llningar_2007.asp

Det förflöt år av ovisshet innan de renskötande skogssamerna fick veta att beslutet om fördrivning upphävts (ca 1735 tycks det utifrån flyttmönstren; vi har inga officiella dokument. De får slutligen stanna i de norra delarna av Dalarna, ovanför Falun (Sundborn och Svärdsjö mot Enviken samt understundom Bjursås hamnar de flesta), men de får inte jaga eller lägga fällor. [8] Ett flertal suppliker, böneskrifter, sändes alltså till kungs (såväl av samer som av bönder) i samband med detta bland annat i maj och juli 1730, sistnämnda dato skrev samerna att de var uti Dalarna kläckta och borna, därest våra förfäder jämväl över 100de år hava haft sitt tillhåll, och således så väl uti det rätta lapska språket, som uti deras seder oförfarna, skola vi nu efter förbemälta publikation oss till Lappmarken begiva, så måste vi nödvändigtvis så väl till vår andliga, som timligha välfärd lida skeppsbrott.” Mellan  sep 1720 och densammas förnyande 29 okt 1723 [9] som vi möter samerna i den fångvagn som i Sista Upproret (mer om pjäsen senare i kommande bloggtext) kallas ”lappvagnen”. De tänktes då förpassas till Gävle slottsarrest för vidare befordran mot Jämtland eller ännu längre upp i landet liggande lappmarker. Vad vi vet; är att de flesta stannade i området eller fastnade för norra och östra Dalarna som huvudtillhåll sommarhalvåret. Till det fick man också alltså en slags statlig välsignelse. Andra samer hamnade i landskapen efter vägen, och åter andra återvände till Västmanland eller Gästrikland. Redan i 1740-talets början synes de västmanlandsamiska flyttningarna ånyo i full fart.
Hantverk samt hästslakt – symbios och slavsystem Det är alltså i och från norra Västmanland och centrala Dalarna och andra jordbrukande delar i trakter angränsande till Bergslagens kärn-näringstrakter som sockenlappsväsendet kom att breda ut sig; i ett bälte upp genom Gästrikland-Medelpad-östra Jämtland med Storsjöbygden och uppåt Lit-Strömsund. I kustlandskapen går den reella sockenlappsgränsen vid Nordmalings norra gräns – dvs gamla ångermanlands- och västernorrlandsgränsen – även om vi vet att t ex 1769 dokumenterats sockenlappsliknande näringar ändå uppåt Frostkåge norr om Skellefteå. I nybyggartrakter som Härjedalen, västra och nordligaste Jämtland och östra, norra och västra Dalarna samt egentliga Bergslagen fanns inte sockenlappar (däremot kan t ex stads- eller brukslappar där ses). Dess utbredning följer antagligen exakt hästköttstabut som rått bland den äldre jordbrukande befolkningen. En länskungörelse 1756 av landshövdingen i Gävle blir startsignal för konfiskerande, dvs beslagtagande,av skjutvapen från 14 mars (Olofsmäss) till 29 juli, detta under fyra år i följd. Ren- och sockenlapps-proletariatet; lappdrängar och lappigor hotades härvid med tvång på årstjänst såsom allmogen redan var föreskrivna. Slav eller slav alltså…. När Torsåker och Ovansjö samer trotsat jaktförbudet och undkom bössbeslagen och iallafall jagade, blev resultatet fängelse. De bägge sockenlapparnas i fråga Jonas Jonssons och Thomas Jonssons hustrur Sigrid Jonsdotter och Lisa Klemensdotter skrev en borgensansökan. Där menade man att männen skulle friges mot borgen av orsaken att allmogen i deras hemsocknar: hava av oss beställt arbete med nottågor med mera, som de nu denna vårtiden ganska nödvändigt betarva, och därför sådan högeligen påfordra.” Dessa mer kustnära samers produkter var alltså av central betydelse för fiskenäringen, genom att de ofta var skickliga repslagare, vars notögen nyttjades av t ex gävlefiskarena till fiskenät och not. Härutöver bedrevs många andra hantverk; där ofta redskap, verktyg och korgar framställdes av trä och metall. Ene, kråkris och tallrötter var huvudråvaror. Kvinnorna samlade och kunde ofta göra botande dekokter och salvor. Den ryske antropologen Khazanov menar att en symbios uppstått mellan Eurasiens bönder och nomader. Men att det var ett slavsystem som dessutom utrotade alla samer söder om Sveg-Idre och Ångermanland ska vi också titta närmare på. I denna blogg och i artiklar, som jag just nu håller på att skriva. Sockenlappsväsendet omfattade hela området mellan norra Västmanland och Nordmaling; och vi ska titta mer på det i detalj framöver.
En av Äppelbo bägge ackjor, som anses vara lämningar efter de dalasamer som långt fram i tiden flyttade med renar i västra delarna av landskapet. Kanske även till Värmland. Foto: Äppelbo hembygdsförening.

EPILOG/PROLOG:

Redan 1646, 1648 och 1652 förvisades samer från delar av samma områden -samt möjligen från delar av Härjedalen; enligt landstingsbeslut i Hudiksvalls län osv. Dessa tidigare fördrivningsförsök ska vi titta nörmare på senare i serien, mot dess slut.
Något finns skrivet i bloggen härom under bl a rubriken Ivar Nilsson Natt och  Dag. Begagna gärna sökfunktionen, överst till höger.

PE 13 juli 2016