Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

Saamis @ 62′ : Sydsamernas historia – möten, hot & löften – längs 62:a breddgraden (i) Delsbo, Färila, Järvsö, Ljusdal

Fotografier: Christina Grubbegårdh-Gottberg

Plausibelt heligt berg i trakten av Färila.
Skägglav i ansenlig mängd.


Längs Ljusnan finns en del intressanta uppgifter om samiska sittställen.
Författaren i enkel fältklädsel; eftersom de potentiella fynden gjordes en solig och mycket varm (24 grader  skuggan) söndageftermiddag. 🙂
Lappkällan, Delso sn: Helt eller delvis skadad/förstörda sydsamiska kulturmiljö i Delsbo, Hälsingland. Skogsmaskiner tycks ha blivit dessa sedan länge välkända samiska lämningars och spårs bane.

Fortsättning följer!

Saamis @ 62′-ett Interreg-projekt: MEDAKTÖRER och FINANSIÄRER sökes

MEDAKTÖRER och FINANSIÄRER sökes i Sogn of Fjordane, Möre og Romsdal, Oppland, Hedmark; Jämtland, Härjedalen, Dalarna, Hälsingland och Medelpad. I Norge och Sverige! Södra Saepmie! På kartbilden framgår vilka län som är berättigade till medfinaniering.

Om SOUTHERN SAAMIS @ 62′ Projektet ska stå på fyra ben: (1) Forskning kring samerna runt 62:a breddgraden – inte minst näringarna hos de gamla skogs-, kust- och fiskesamerna samt s k sockenlapparna och de egendomslösa, (2) Samverkansdelprojekt över gränsen, dels täta, gränslösa möten i form av ambulerande symposier (i ett andra projekt-år kan dessa symposier utvidgas till Finland, Karelen och Ryssland), (3) Koppling till markrättigheter och sedvana och utredningar kring detta, (4) Koppling till den simultant pågående Sanningskommissionen om tidigare begångna övergrepp. Informationsprojekt med tillgängliggörande av kunskapen stäms av löpande i delmål och delprojekt. Projektet tänks två- eller treårigt.
I mån av tid – dvs att projektet hinner komma igång –  kan även konstruktiva arbeten till Svensk-norska renbeteskonventionen komma ifråga.

Utgångspunkten idag, 16 april, är att vi börjar med en förstudie.
Anmäl vänligen ert intresse idag till Astrid Kalvemo eller undertecknad!

https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279 (min yrkesfacebook)
Kartbild_Interreg_Sverige_Norge_2014_2020

Del 1 (Inledning). Samer och renar 1660-1920-tal. Lite om samernas historia i Bergsjö-Forsa-Ilsbo-Tuna-Rogsta, Hälsingland

 

Samer och renar 1660-1920-tal. Lite om samernas historia i Bergsjö-Forsa-Ilsbo-Tuna-Rogsta, Hälsingland

DEl 1. INLEDNING

Emellan 1660-talets renskötsel omtalad i Helsingerunor 1921 och de renhjordar som passerade decennierna runt sekelskiftet 1900 hann det förflyta mycken tid.
Den sena 1600-talet och första decennierna 1700-talet har vi förbipasserande skogssamiska hjordar; och mest sannolikt även en och annan fjällsamisk hjord från Härjedalen. De jämtländska hjordarna skulle kunna ha börjat angöra lite senare, men det ska vi låta vara osagt. Skogssamerna kändaste hållställen var i Norrbo-Bjuråker på västersidan Dellen. Men Forsa förekom också; liksom Bergsjö. Tuna har alltid varit populärt: det har dessutom varit samlingsställe för gästrike.- och västmanlandssamer, vilka i perioder varit nära släkt med hälsingesamerna. I stort sett i alla tider som kan studeras finns sådana kopplingar.
Från mitten av 1700-talet ser vi s k sockenlappar bli en del av vardagslivet; omnämns från Delsbo och börjar synes varstans efter en trevande början på 1740-talet i Forsa. Under 1800-talet ser vi Bergsjö med Vade bli känt för sin generositet mot samerna. En flyttled tillika vandringsled passerade hit via Hasselasjön. Åter andra gick över Norrbo.
Under mitten av 1800-talet varvar samer från norra, södra Jämtland samt Hörjedalen att flytta hit och ut till kusten. Perioden ca 1850-1920 syns samerna i Jämtland och Härjedalen med sina renhjordar kunna samsas förhållandevis bra om detta kustnära vinterbete.
Västansjö i Bjuråker blir senare ett populärt tillhåll.
Rogsta är naturligtvis ett kapitel för sig; liksom kuststräckan norröver (i det senare fallet tar vi det bokstavligt!).
Vi återkommer!

Jon Jönssons bouppteckning, Forsa, från januari 1797, låter ana en livfull livsstil med renen som viktig komponent: renhud, ren. och hästbellingar.

S.k ”Lappstugan” fotograferad på 1890-talet.
Från Sockenbilder. Accessnr och annat nedan. Bildtext:
Lappstugan nedanför Bålleberget på 1890-talet.Byggd av sockenlappen Lars Rör i slutet av 1700-talet. Rör gick 1804 till kejsaren i Wien med jämtländska renar som gåva. Stugan kom att förfalla under andra halvan av 1800-talet. Lappstugan inreddes några år efter att kortet togs av Hans-Petter Åström. Sonen Jonas ”Lappstu-Jonke” Åström blev den siste i stugan. Huset blev nedbränt en natt av kommunen trots att Åströms släkt ville köpa den. Nu finns villor där och vägen heter just, Lappstugevägen.

Sökord: Lappstugan, hus, natur
Motivkategori:byggnader
Id:7
Fotograf: Per Johan Pettersson Kyrkbyn
Fotoår: okänt
Bildnummer: Be-lal-003
Förening: Bergsjö hembygdsförening
Land: SE
Motivplats: Gävleborg, Nordanstig, Bergsjö,
Teknik: Inskannat s/v foto
Rättighet:
Originalplats: (visas ej publikt)
Släktboken:
Publiceras: ja
Säljas:
Tidigare nr:
Samling: Bergsjö hbf
Skick: gott
Reg av: Eva E
Reg datum: 2009-03-24

Fördrevs samerna 1646-52 även från Härjedalen av Ivar Nilsson Natt och Dag? SouthSaamiHistory erbjuder föreläsningar 2016-17 (Föredragserbjudanden, skisser på titlar och några färdiga, Del 1:2)

Fördrevs även samerna från Härjedalen? Detta och annat intressant behandlas i mina föredrag.
Presenterar dessa ännu som skisser, men sluttitlarna blir näraliggande nedanstående:
(defintiva titlar kommer i början av maj månad!)

Äldre samiska näringar och grupper i Värmland, Dalarna, Mälardalen, Uppland och Bergslagen samt deras rörelsemönster. Några levnadsöden; om de återkommande fördrivningarna.
Anpassbart för de olika delarna.

Samernas historia i och omkring Hälsingland/Gävleborg/Gästrikland

Slaveri i söder och öster och kring Storsjön: sockenlappar – hur man utrotar ett folk gradvis.

Samer i Medelpad (kan fås som Samer i Njurunda, på Alnön, i Skön, i Timrå, kring Matfors).

– Samernas historia i Jämtlands län: inkluderar med fördel avsnitt om metod och teori kring arkivforskning och dokumentation av renskötselhistoria

Från Borga till Bönhamn. Samernas historia i Ångermanland med arkeologen Bernt Ove Viklund , kan anpassas för olika delar av landskapet

(ännu på skiss-stadiet: ) AMBULERANDE SYMPOSIUM:
SAMERNA I HÄRJEDALEN 1450-1950. Nya rön om samernas historia kring 62:a breddgraden Hedmark-Hälsingland.
Erbjuds förhoppningsvis tillsammans med andra forskare och med universitetsfolk

Kontakta mig för offert och information!

Peter

 Wikimedia Commons: Olaus Magnus. Originalbildtext:

På ett träsnitt från Olaus Magnus Historia om de nordiska folken avbildas Nordens olika folkslag i form av en moskovit, en finne, en same och en göte.

Update Nov 4, 2015: Vinterbete i västra Medelpad i trehundra (eller fyrahundra) år? – Funderingar utifrån fynd från jan 1705 i Torp

(ponderings on Saami reindeer pasturage in wintertime 1705 and onwards)
I skrivande stund vet jag ej om detta rör sig om fjäll- eller skogssamer eller både och.
Ett par av människorna i det förmodade flyttlaget tycks bekanta; men jag måste relatera till kringliggande material.
Söker vidare och uppdaterar mer senare.


Här i trakterna av Magdbyn brukade Lars Larsson Kråiks familj vistas för renbete.

Jan 1882: En av många indikationer, ev belägg, på renskötsel av södra Jämtlands- och härjedalssamer

Jan 22 1882 födelse (Attmar, Medelpad), jan 30 dop (Gnarp, Hälsingland – grannsocken till Attmar.


Märta Nilsdotter Fjällbergs familj står vid denna tid förtecknad i husförhörslängderna som ovikensame, och många flyttar till Medelpad av dessa under olika delar av 1800-talet.

Tännäs lappförsamling C:2 (1881-1894) Bild 70 / sid 5 (AID: v115370.b70.s5, NAD: SE/ÖLA/11060)
Gnarp C:7 (1877-1894) Bild 34 / sid 30 (AID: v134748.b34.s30, NAD: SE/HLA/1010046)

Vinterbete kring Sundsvall vintern 1817/1818: Ovikefjällpar får barn.

Renskötarparet Nils Nilsson och Sigrid Thomasdotter från Ovikefjell är i Tuna, Medelpad 7 mars 1818 och döper sin nyfödda dotter Anna Cajsa där den 8 mars.

Medelpadsvinterbetet är med kontinuitet belagt från ca 1720 och pågår, såvitt kan förstås, än.

Vi anar en för undertecknad ny eller åtminstone tidigare okänd samisk aktivitetsplats: Sköle, omedelbart väster om dagens Matfors.

Tuna C:2 (1767-1843) Bild 134 / sid 128 (AID: v122792.b134.s128, NAD: SE/HLA/1010212)

”på Lappefiällarne i Jempteland” – 1646 ”finnekongen Lappefiällen Mårten Jonsson i Härjedalen. Gerhard Hafström (1981)

”Inrymning. Om skattefjällen i Jämtland och Härjedalen” Av Gerhard Hafström

RIG TIDSKRIFT UTGIVEN AV FÖRENINGEN FÖR SVENSK KULTURHISTORIA I SAMARBETE MED NORDISKA MUSEET OCH FOLKLIVSARKIVET I LUND 1981 ÅRGÅNG 64 REDAKTION GÖSTA BERG. HANS MEDEL/US SIGFRID SVENSSON

I medeltida källor förekommer vid olika tillfällen lappkonungar. Senast omtalas en ”finnekong” i landshövdingen över Jämtland Hans Strijks brev till landshövdingen över Västernorrland Ivan Nilsson (Natt och Dag / PE anm) den 3 mars 1646. Sedan han fönyat s. k. frihets brev ”på Lappefiällarne i Jempteland” för Thomas Jonsson, hemställde han till Ivar Nilsson, att denne måtte utfärda ett sådant frihetsbrev till ”finnekongen Lappefiällen Mårten Jonsson” (i Härjedalen).

På grund av att i källorna under olika tider omtalas lappkonungar är det nödvändigt antaga, att de samiska samfälligheterna fcireträtts aven eller flera lappkonungar. Enligt det ifrågavarande frihets brevet förpliktades Thomas Jonsson ”att förhålla och bruka sigh innom sine fiällers råmerkier och grentzer och inttet wijdare i någon motte wara eller göra bönderne på deris bols byar, råmerkier och grentzer någon trångmål eller skada”. Skattefjällen hade alltså bestämda gränser, utmärkta av råmärken. Vid de enligt 1841 års kungliga brev genomförda s. k. avvittringarna skulle en lantmätare ”till yttre gränserne af mäta hwarje så kalladt skattefjelIs område”. 9 Av ett flertal rättsfall framgår att samernas skattefjäll gränsade mot böndernas s. k. skatteskogar.

Solem redogör härefter för källornas uppgifter om ”norske finnbyer” och de svenska lappbyarna och deras lappskatteland. ”På grunn aven eiendommlig utvikling blev lappene i Sverige ikke an erkjendt som eiere til sine land, til tross for 9 Tomas Cramer och Gunnar Prawitz, Studier i renbeteslagstiftning, Stockholm 1970, s. 179. at den svenska kron e oprinnelig ikke som staten i Norge anså sig som den egentlige eier av all grunn i lappmarkene” . Denna felaktiga och med de svenska domböckerna oförenliga uppfattning, att de svenska lappbyarna, siitorna, icke skulle ha ägt lappskattelanden, har Solem hämtat från Åke Holmbäcks numera föråldrade och i mycket felaktiga framställning Om Lapplandsinstitutet och dess historiska utveckling, SOU 1922: 10.

Bild: Schefferus.