Bollnäs och samerna. Del Ett: Arkeologiska rön i utkanten, boställen i arkiven, en sejte och kustskogssamer…

Allt sedan jag för allra första gången arbetade i Hälsingland, i påskatid år 2000 i Bollnäs – där jag förevisades en sejte – har jag fascinerats av Bollnäs samiska historia.
Tiden känns nu mogen att summera en del.

1. Kustskogssamiska epoken ca 1600-1800, fjällsamiska 1600-1900, sockenlapparna 1740-1900

Samerna är många. Man kan se trakten Segersta-Hanebo-Skog-Söderala-Harmånger-Ockelbo som en enhet.

Perioder med kustskogssamisknäring  samt den huvudsakligen fjällsamiska (som förvisso av allt att döma lär ha börjat allra senast på 1600-talet) perioden.
De olika fördrivningsförsöken gentemot samerna måste räknas in i all historieskrivning här.
I den angivna trakten rör sig närmare ett hundratal vuxna samer mellan 1721 och 1729. Det finns en uppgift om att Segersta år 1699 ska ha emottagit en större omgång samer från ”Wemelands Dahl”, dvs Dalsland. Det är ju förvisso en fantastieggande tanke och hade varit en bra förklaring till de förvånansvärda mängder med samer som faktiskt finns i området i tidigt 1700-tal. En något mer prosaisk förklaring skulle ju kunna vara de rätt väldokumenterade s k etniska rensningsförsök som drevs igenom av Kung Fredrik I inte minst 1727-29. Från 1735 syns samer åter gifta sig i Gästrikland och röra sig mellan Falun och Valbo.
Perioden från kring 1740 till ca 1900 domineras för samernas del de skriftliga källorna av kategorierna lappdrängar, lapppigor och sockenlappar. Fjällsamer synes i ministerialboks-materialet speciellt från ca 1810. Samer i socknar som Berg i södra Jämtland kan synes passerande.

Nedan excerpter ur ministerialböckerna.
Utdrag och källhänvisningar i nästa rapport.

SEGERSTA 1721 jan Jon Larssons barn.
Testes: John Hindrichsson, hu Margeta Jonsdotter
Clämet Jonsson, hu Gunilla Andersdotter
Anders Larsson; Malin Andersdotter;
Tomas Nilsson; Margeta Olsdotter;
Jon Larsson; hu Sigrid Jonsdotter
Mårtens Hindrichsson; Sigrid Erllandsdotter;
Håkan Olsson och pigan Helena Mårtensdotter

SEGERSTA 1721 april
Jon Larssons son Lars 
Testes: John Hindrichsson, hu Marg. Swänsdotter (jfr Attmar 1715!)
Clämet Jonsson o hu Gunilla Andersdotter
Pijgan Karin Clemetzdotter

SKOG 1725
Nils Hindrichsson (se Ovansjö 1735!) Karin Larsdotter son Nils
Testes: Siuhl Hindrichsson, Brita Larsdotter

SKOG 1726 Thure Mårtensson s Anders
Testes: Aron Andersson; Pär Aronsson samt piga Margeta Andersdotter (Se Ovansjö 1735)

SEGERSTA 1729

SEGERSTA 1737 Jon Mårtensson död

SKOG 1742 Mårten Thuresson 30½ år död, synes vara Thure Ms son. December

HAMRÅNGE 1742 Lappman Lars Johnssons hustru (senare kommer många fler hamrångenoteringar)

SKOG 1743 Kierstin Pä(h)rsdotter. Aaron Anderssons efterlefwerska, död, 79 år.
Skog C:2 (1738-1799) Bild 169 (AID: v136682.b169, NAD: SE/HLA/1010178)

HANEBO 1744 Jöns Jonssons fru dör, 29 år gammal.

HANEBO 1748 Elias Mårtensson son Anders

HANEBO 1749 Elias Mårtensson

HANEBO 1752 Elias Mårtenssons dotter Sigrid, 2 år, död i koppor

Not: Torsåker och Ovansjö 1735-42 fem samiska vigslar på sju år.

SKOG 1756 Lars Nilsson dec; han noteras ett flertal tillfällen, bl a 1760 och 1770.
Han finns även i flera av husförhörslängder och har/får aldrig mer än ett vuxet eller stort barn. Hsn står varje gång i husförhörslängderna förtecknad på ”wid kyrkan”.

Platser: Hanebos sockenlappar bodde på Lilltjära från ca 1750-1819.
Gästgiveriet i Stråtjära tycks också ha haft samarbete

Det finns omskrivet hur samer övernattar i ett läger i Skog på väg från ”utställningsresor”.
Kustskogssamerna och sockenlapparna ter sig varandes ganska kända av fjällsamerna.
Källor här om utställmningstresor är dagsppress, som jag ska försöka söka igen till nästa rapport.

Det kan ibland vara ganska svårt – även för en rutinerad forskare – att skilja kustskogssamer från fjällsamer i detta område. Det kräver tid och att man följer vissa flyttlag och kartlägger årstiderna. Likaledes kan sjösamer och kustskogssamer bli ganska lösa i varandras kanter.

Årstidslägersamlingar finns och verkar flytta sig mellan norrra Västmanland, södra Dalarna, södra och norra Gästrikland. Nomadisering pågår under hela perioden; men under perioden kring 1790-1810 blir de flesta sockenlappar bofasta. Just Skogs sockenlapp får en strängare förordning än veterligen de flesta andra, varför han officiellt måste hålla sig ”wid Kyrckian”. Sedermera kommer såväl han som hans efterträdare ofta att röra sig åt Hamrånge.
De flesta av första generationens sockenlappar i regionen har genealogiska rötter i Dalarna. Föräldrar och andra släktingar syns ej sällan på visit.
Jacob Tidblad är en avskedad (sannolikt icke-samisk) soldat från Östervåla, som först träffar en samiska som följt med renarna på vinterbete; därefter flyttar han upp och gifter sig med en lokal samekvinna. Han tycks tjäna sockenlapp simultant åt Skog och Hanebo.

Mo och Ockelbo socknar har signifikant många samer och renar ca 1760-1790. En rättsprocess i Ockelbo-Hamrånge tingslag 1790 vittnar om en renhjord på över 400 djur i västra Ockelbo. Tidtals nyttjas bete i Ovansjö (vår/höst) och Valbo (vinter). Det senare upphör för en tid 1766; men flyttas istället söderut och norrut.

Ernst Moritz Arndt skriver om fjällsamer som jagar älg ned till Voxna socken
(källa och utdrag i nästa rapport). Arndt hade då besökt Ödmården och Skog innan, och hans skjutsbonde kom ifrån Skog.

Skog C:1 (1693-1737) Bild 151 / sid 145 (AID: v136681.b151.s145, NAD: SE/HLA/1010178)

Skog C:2 (1738-1799) Bild 225 (AID: v136682.b225, NAD: SE/HLA/1010178)

”Wid kyrkan”

Skog AI:3 (1779-1786) Bild 115 / sid 108 (AID: v136645.b115.s108, NAD: SE/HLA/1010178)

Segersta C:1 (1678-1752) Bild 80 / sid 74 (AID: v136628.b80.s74, NAD: SE/HLA/1010169)

finnlägret

”FINNLÄGRET” (foto: Bo Ulfhielm)

Länsmuseet Gävleborg har en egen blog, varur vi citerar här (ons 25 nov 2015):

Mellan Kilafors och Skog i södra Hälsingland finns en plats som kallas ”Finnlägret” Det är en lite speciell plats; en sandig platå inringad av två bergsknallar och två myrar. Det sägs att namnet kommer av att samer tidvis har bott här. Man kan förstå att detta varit en bra plats att bo på, med lavrik mark för renbete och flera kallkällor för vatten. I den pågående specialinventeringen i Skogs socken har vi flera gånger besökt Finnlägret och andra platser där det sägs att samer skall ha bott. Syftet har varit att försöka finna fysiska spår bakom de ortnamn och berättelser som kopplas till socknens samiska historia. Denna del av inventeringen har skett i samarbete med arkeologen Ewa Ljungdahl från Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum. Det har varit ett spännande, men också svårt, arbete att försöka reda ut vilka av de otydliga och svårtolkade lämningarna som faktiskt indikerar samisk bosättning. Det handlar om att försöka få upp ögonen för lämningar som vi vet finns där, men som vi ännu inte lärt oss hitta. Men nu har satsningen börjat ge resultat — ”

Här är Bosses & Länsmuseets blogg:

http://arkeologigavleborg.blogspot.se/2015/11/finnlagret-en-samisk-lagerplats.html

KOMMANDE BLOGGPOSTER:

Följer upp Länsmuseets resultat; tittar på årstidslägren och på frågan hur Dalarnas samer och Hälsinglands är kopplade till varandra.

ISTE
Foto: Jörgen Heikki, SR/Sameradion.
Marts Blomkvist från Iste, norr om Bollnäs samt Maria Björck och Bo Ulfhielm, antikvarier och arkeologer från Länsmuseet Gävleborg.

Annonser

KARIN STRÖMBERG: Samerna vid medelpadskusten (uppsats 1984)

KARIN STRÖMBERG var en folkbildningsivrare från Sundsvall som engagerade sig förhållandevis intensivt i samerna historia. Hon skrev en uppsats 1984 för Phebe Fjelllström, på Etnologiska institutionen vid Umeå universitet.

Jag återkommer till uppsatsen. Den innehåller en hel del om vintervistelser och förhållandet mellan kustbygderna s k bofasta och samerna som kom om vintern.
Karins metod att spåra renskötsel i ministerialböcker/kyrkobokföring har influerat mig mycket! Återkommer även till detta specifikt.

 

Samer i Mellansverige 1571 – 1717. Del I. Summerande av årtal, namn, socknar och landskap

1571 Västmanland: Pål Lappe – Anna lappska, plus två andra renvaktare under Västerås Slott
1608 Västerdalarna: Lima dombok, samer instämda
1620 Närke: Lappe Thomas i Sirsjön, Grythyttan.
1626 29 april VästmanlandOluff Pärsson, tornesame, dömd för svartkonst i Västerås.
1632 Närke Trolldomsprocess Axbergs socken Närke
1632 2 maj ÖstergötlandEbba Stensdotter, Vadstena rådhusrätt, från Torne lappmark, anklagad för trolleri.
1637 5 juli Värmland: Samer med renar i Liksåsen, Ölme vid Vänern
1643 8 sep VästmanlandDingtuna, samiskt flyttlag
1650 Närke: Dombok Askers härad vid Hjälmaren, same instämd
1660-70 Värmland: Samer i Höljes, Dalby/Norra Finnskoga. Olika sägner plus ortnamn.
1668 Samiskt flyttlag Grythyttan, Domboken, Grythytte Tingslag
1670-1710-tal Samer i Dalarna, Västmanland och Gästrikland med södra Hälsingland (även i norra, men då är vi utanför området!) (socknarna Orsa; By; Garpenberg; Husby; Folkärna; LeksandSkog; Torsåker; Ovansjö; Österfärnebo; ÅrsundaHedesunda; Valbo; Norberg; Hed; Västervåla; Riddarhyttan i Skinnskatteberg) nämnda.
1699: Samer från Dalsland nämns i Segersta, Häls. (uppg Jouni Tervalampi)
1710-talet: Många samer i södra Dalarna; nordvästra Uppland (Söderfors och Östervåla) och Gästrikland
1717 Sörmland: samer i Botkyrka Jöns Thomasson och Cecilia Andersdotter

Fler samer finns omnämnda under 14-15-1600-talen i Gävleborg, Västernorrland, Jämtland med Härjedalen och uppåt.

  

Kartan i Olaus Magnus Historia om de Nordiska folken 1555, Baselupplagan 1567.

[Redigerad version 20150916] Fra fangstbasert til nomadisk reindrift i Rørostraktene. Av Sverre Fjellheim (2004) Del 3 av 3 (inkl pdf)

HELA texten som pdf  20040825 Fra fangstbasert til nomadisk reindrift


Foto: Bente Haarstad https://bentehaarstad.wordpress.com/2015/06/10/the-tiny-reindeers/

PE framhävningar, om ej annat utsäges.

The 13th Nordic Conference Rangifer Report No. 10 (2005)
: 21-30 on Reindeer and Reindeer Husbandry Research, NORs 13. nordiske forskningskonferanse om rein og reindrift, Røros, Norge, 23.-25. august 2004.

Fra fangstbasert til nomadisk reindrift i Rørostraktene. Sverre Fjellheim.

Opplysningene om broren Niels er mer sparsomme. Men det står at han lå ved Savalen. Det står også i dokumentet at bøndene hadde funnet samene ikke lenger enn 2’/2 «små mil» fra Tynset, og at bøndene hadde ranet til seg 100 rein fra Niels og hans sameby. Det fortelles at bøndene gjorde dette fordi de hadde til hensikt å jage samene vekk. Det sentrale i disse dokumentene i denne sammenheng, er at det her fortelles at det på midten av 1600-tallet var minst to samebyer i Nord-Østerdal. Dessuten er det funnet en runebommehammer i Rendalen som viser at det må ha vært en samegruppe som hadde tilhold i disse traktene i hvert fall på 14- 1500-tallet (Pareli, 1991).

Funnstedet for denne runebommehammeren er også markert på kartet (Fig. 4).

Til slutt har vi kartets område F.

I 1706 engasjerte kong Fredrik IV en mann som hette Paul Resen til å foreta undersøkelser om samene i Norge. Etter reisene sine skrev Resen et brev til kongen der han også gir flere interessante opplysninger om sørsamer, bl.a. at det for «nogen tid siden» var samer nord og nordvest for Driva, og at disse samene hadde «mangfoldige» reinsdyr. (Bergsland, 1992: 73). Deretter får vi en detaljert beskrivelse av at noen fra bygda hadde gått sammen og stjålet samenes penger, sølv og kobber. Ved hjelp av bjøllereinen fikk bøndene også med seg en tamreinflokk på 100 dyr som samene hadde, og i følge Resen hadde det aldri bodd samer i disse fjella etter at dette skjedde. Han forteller også at det aldri siden har vært villrein i disse fjellene. Det må bety at villreinen var så godt som utryddet, og underbygger det vi har drøftet tidligere, nemlig at nomadisk reindrift ikke er forenlig med en større villreinstamme i ett og samme område. Dermed kan vi konkludere med at det fantes minimum seks «samebyer» eller grupper av samer fra Sylene i nord til Dovre i sør som drev fangstbasert og/eller nomadisk reindrift i Rørostraktene på 1600-tallet.

Avsluttende sammendrag

Kunnskapen som er presentert og analysert i denne artikkelen, gir grunnlag for å trekke følgende konklusjoner, den første om Rørosområdet spesielt, den andre om kontinuiteten i reindriftskulturen mer generelt: 1) V i har hørt at bøndene i løpet av 1600-tallet framsetter en rekke klagemål på at samene i Rørostraktene overbeskattet viltet. Samtidig får vi vite at samene hadde til dels store tamreinflokker.

Dersom vi kobler disse opplysningene sammen med bl.a. reindriftskunnskap og klimaforhold, gir det oss et godt grunnlag for å hevde at overgangen fra fangstbasert til nomadisk reindrift i Røros¬ området sannsynligvis startet fra omkring midten av 1500-tallet, og at denne prosessen varte noen generasjoner slik vi kjenner det hos skoltesamene. Det blir derfor sannsynlig at også reinnomadismen i Rørostraktene utviklet seg fra en lokal fangstkultur slik det har foregått i de andre samiske områdene. 2) Min analyse med eksempel fra gamle fangstanlegg og sammenlikning med dagens ekstensive reindrift, sannsynliggjør at denne overgangen representerer en kontinuitet og ikke noe egentlig brudd i reindriftskulturen. 29

Referanser
Bergsland, K. [1943] 1992. Røros-samiske tekster. Norsk Folkemuseum. Oslo. Bergsland, K. 1974. Synsvinkler i samisk historie. – Historisk tidsskrift: s. 1-36. Bergsland, K. 1992. Bidrag til sydsamenes historie. Senter for samiske studier. Universitetet i Tromsø. Clutton-Brock, J. 1981.
Domesticated Animals from Early Times. London.
Clutton-Brock, J. 1989. Introductions to pastoralism. -1: J. Clutton-Brock (red.). The Walking Larder. Patterns of domestication, pastoralism andpredation, s. 115-155. London. Einbu, T. 2001. Massefangst ved ”Klympe”, Slådalen. Lesja. Upubl. notat med skisser og foto.
Fjellheim, P. 1983. Bygselsamer vest for Femund. – Åarjel-saemieh/Samer i Sør. Snåsa. Fjellheim, S. 1996. Reindriftslov og samisk rett. Dobbeltkronikk i Adresseavisen 15. og 16. januar 1996.
Fjellheim, S. 1999. Samer i Rørostraktene. Snåsa
Haarstad, K. 1992. Sørsamisk historie. Ekspansjon og konflikter i Rørostraktene 1630-1900. Tapir forlag. Inderøyboka. 1973. Bind I. Steinkjer.
Jordhøy, P. 2004. Nyregistrerte massefangstanlegg rundt Slådalen i Ottadalen Nord villreinområde. NINA. Upublisert rapport.
Junge, Å. 1996. Geografiske spor etter samisk etnisitet i Midt- og Sør-Skandinavia. To historieoppfatninger i debatt 1970-1975. Hovedoppgave Geografisk Institutt. NTNU, Trondheim. Kungl. Skytteanska samfundets handlingar nr. 27. 1983. Beråttelser om samerna i 1600-tallets Sverige.
Lundmark, L. 1982. Uppbørord, utarming utveckling. Det samiska fångstsamhellets dvergång till rennomadism i Lule lappmark. Arkiv avhandlingsserie 14. Lund. Mundal, E. 1996. The perception of the Saamis and their religion in Old Norse sources. – I: J. Pentikåinen (red.). Shamanism and Northern Ecology. Berlin, New York.
Mølmen, Ø. 1999. Beskrivelse, skisse og div. foto av fangstanlegget ”Klympe” i Slådalen, Lesja kommune. Upubl. rapport. 22s..
Narmo, L.E. 2000. Oldtid vedÅmøtet, Østerdalens tidlige historie belyst av arkeologiske utgravinger på Rødsmoen i Åmot. Åmot Historielag. Åmot.
Nickul, K. 1955. Det samiska samhållet såsom jag lårde kånna det hos suenjelskolterna – Sameliv – Samisk Selskaps Årbok 1953-1955. Oslo.
Norsk meteorologisk institutt (NMI). 1993. Temperaturnormalhefte. Klimaavdelingen. Oslo. Pareli, L. 1991. Runebommehammeren fra Rendalen – et minne etter samer i Sør-Norge i middelalderen. – Åaejel saemieh/Samer i Sør. Snåsa.
Reitan, A. [1936] 1967. Ålen. Ålen. Schweingruber, F.H. m.fl 1988. Radiodensitometric-dendroclimatological conifer chronologies from Lapland (Scandinavia) and the Alps (Switzerland). – Boreas – an international journal of Quaternary research 17. Norwegian University Press.
Sturlasson, Snorre. 1979. Norges kongesoger. Den norske bokklubben. Gjøvik. Tøsse, S. 1987. Bygdebok for Tydal. Bind 1. Tydal.
Vorren, Ø. 1981. Kritiske avsnitt i samisk kulturutvikling på Nordkalotten. – I: Det Norske Videnskaps-Akademis årbok.
Wishman, E. 1995. Beiteforholdene for reinsdyr i Rørostraktene på 15-1600-tallet. Brev til Sverre Fjellheim av 05.12.95.

HELA texten som pdf  20040825 Fra fangstbasert til nomadisk reindrift

”Samerna i Hälsingland” och ” ~ Gästrikland” och min medverkan. Del II av II. Inventeringar och framtid

1974-idag Ingvar Svanberg arbetar med Samer i mellansverige
2000-idag Jouni Tervalampi kartlägger samerna i Mälardalen och Bergslagen
2001-03
Studiecirkelträffar och föredrag i bl a Delsbo, Naggen, Valsjö, Ovanåker.
2002 Vandringsutställningen Vuelielaante – Samer i Hälsingland sjösätts.
Vanja Torkelsson är samisk referensperson och skicklig släktforskare etc.
Den visas på t ex Tönnebro och flera håll i Ljusdals kommun.
Rapport: Samer i Hälsingland : inventering, studiecirklar, utställning : Hälsingland,
2003-06
Bevarande av samiska kulturarvet, ny omgång
Nationell träff i Hälsingland med exkursion på Hornslandet.
Rapport inventering samiska kulturmiljöer, Arkeologicentrum (Edvinger pdf)
Rapport Kåtudden, Söderala. http://www.arkeologicentrum.se/sites/default/files/rapporter/JA15_Katudden.pdf
2008-2011 Samer i Gästrikland, samarbete PE – Länsmuseet Gävleborg
Inventering arkivstudier, Sandviken, Ockelbo kommuner.
Framstötar gjordes mot Dalarna, men hittills utan framgång.
2010-2012 Pjäs om etniska rensningarna, program text om bergslagssamerna
2011-idag Undersökningar pågår om fjällsamernas vinterbetesplatser, div uppdrag
2012-2013 PE föredrag i tex Österfärnebo, viss inventering
2014 Skriver och forskar om samerna i söder (PE)
2015 PE startar SouthSaamiHistory-bloggen.
2015 Samerna i Hälsingland återstartar
2015 Minst två föredrag i Hälsingland planeras inom närmsta framtiden, artiklar sänds ut.

…. Och seiten då? Jo, den var fin.
Men inte säger man vars en sån finns.

FRAMTIDEN? Den diskuterar vi om? Härnedan!?

Små och medelstora renhjordar på svenska kusten parallellt med fjällsamernas vinterbete

BILDEN: Cherstin Olsdotter, strävsam ”svärdsjösamiska”,. dotter till skogssamen Ol/Olof Thomsson, född i pingsttiden 1710.Död 1776 i Hamrånge. Mor till tio barn, fyra söner och sex döttrar. fadern till barnen var sockenlappen Jon Jönsson i Järvsö.

Här är anteckningen om Cherstins födsel; som inte stämmer med hamrångeprästens felaktiga info. Svärdsjö C:2 (1701-1746) Bild 143 / sid 279 (AID: v132013.b143.s279, NAD: SE/ULA/12229)

I kustnära trakter och utefter kustbanden längs Bottenhavet har vi kunnat konstatera en småskalig renskötsel från 1600-talet till medio 1800-talet.
Dvs detta så långt bakåt vi kan se i de skriftliga källorna

Senare finns även lokala hjordar ända in på 1900-talet; en sådan är t ex känd (minst 4-500 renar eller halva Torkel Larssons Kroiks renhjord (TLK berättar själv om detta i ett brev till ULMA 1945, som svar på Frågelista M207). han sålde den till Nils Leonard Nilsson Slounk som bådde på Långudden vid Saltsjön i nordligaste delen av Bjärtrå socken). Denna hjord ska ha fortlevat inemot 1960-talet, om jag är rätt underrättad. Ett foto av hjorden finns; men det är en rätt okänd företeelse, vilket kanske säger något  om vilka ytor det handlar om där på ”fjället”.

Kring år 1820 är enligt Tabellverket dessa lokala renhjordar som störst; och det skvallrar om att de s k sockenlapparna ej åtlytt de stränga förmaningar som oupphörligen lästs upp i kyrkorna genom 1700-talet. kanske fanns en tyst överenskommelse lokalt om att det var bra med denna kontrollerade skogsrensköstel, eftersom där alltid fanns ett matförråd.

Runt 1800-1840 finns fortfarande många renlegoarbetare i alla de aktuella landskapen – Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland samt i Uppland och Dalarna. Så är det även genom hela 1700-talet.

Det här motsäger ju till viss del mina ord om att samerna tvangs varastationära. Men likafullt var det de s k lapptorpen som var basen, dragiga och TBC-skapande. Av allt att döma fann man kåtalivet hälsosammare och for ut och nomadiserade mesta möjliga. Detta studiefält bör undersökas närmare.Ett intressant område vore då t ex Nora i Ångermanland, där dussintalet små renöäare, alla samer, fanns förtecknade i tabellverket åren runt 1820.

För närvarande håller jag på med ett updrag som rör Samernas historia i södra Hälsingland. jag vill inte yppa alltför mycket av det ännu; dock kanske  det kommer en bloggtext närmsta dagarna ändå. Detta är den uppdatering jag puffat för.

Det vi kan säga så här långt, är att Sörhälsinglands lokala samer; skogssamer, sockenlappar och renlegoarbetare; de släktas från de skogssamer som rörde sig mellan övre Dalarna och centrala/Södra Dalarna samt Gästrikland och noprra Västmanland och delar av Uppland. Om detta vill jag fördjupa mig mer. I någon form kommer ni säkerligen att få veta mer!

Peter Ericson, ‘Nedre’ landet 7 sep 2015

Medelpads samer i arkiven, min gamla sammanställning från 2001 (inkl angränsande i Häls. och Ång.) (pdf)

Inklusive Makhte Lasa. Ulla Kristofersdotters släktkrönika s 37
och Topografiskt ordnat register över sockenhantverkares m fl ansökningar
om att få bedriva näringsfång

Tvåhundra samiska kulturmijlöer/uppgift om/tradition i Medelpad
och en jädra massa samiska namn.

Kanske man skulle bygga på  lite på denna.

Hopkok som är i all hast sammanställt sista dagarna innan projektpengarna plötsligt tog slut i dec 2001 på Murberget.

http://collectiveaccess.murberget.se/media/ylm_ca_system/images/3/9/7/65087_ca_object_representations_media_39763_original.pdf

åh skog

Bild från Stormörtsjökullen 559 möh, Torps sn.

Lappstenen vid Amungen, Alfta Finnskog, sydvästligaste Hälsingland

Kallas rekonstruerat 1600-talssameboställe.
Ligger i ett urgammalt samiskt aktivitetsområde.

Amungen är en stor sjö med en del i Dalarna, och en i Hälsingland.
Mitt i sjön finns en ö som heter Sollen.

Bildkälla och copyright: http://www.wildlifephotographer.se/blog/2013/07/en-mas-pa-irrfarder-i-halsingland/ (rekommenderar en titt på den bloggen!)

Mer info om Alfta Finnskog: http://www.finnskogsriket.com/sevardheter.shtml

Bild: I Fiske.se

Rekommenderar en tur utefter Väg 50……