Googla är fusk!
Sportevenemangen bevakades av välorganiserade och entusiastiska
supporterklubbar, de s.k. cirkuspartierna. I X-stad delades supportrarna upp i fyra
stora fraktioner som fick sina namn efter färgen på körsvennarnas kläder: ”de blå”, ”de gröna”, ”de vita” och ”de röda”.
På X-talet återstod [—] två fraktioner av betydelse: de blå och de gröna. Kejsar Justinianus stödde de blå.
Dessa supporterklubbar var en kombination av kriminella ligor och politiska
partier som återspeglade den sociala hierarkin och de religiösa motsättningarna
i det bysantinska samhället. De blå företrädde den katolska tron och de gröna den monofysiska. Ofta försökte dessa organisationer påverka politiken genom
att skrika ut sin politiska krav mellan kapplöpningarna på arenan. Stats- och
ordningsmakten hade ofta svårigheter att upprätthålla ordningen utan cirkus-
partiernas samarbete, vilket gjorde det intressant för de mäktiga aristokratiska
familjerna, som tyckte sig ha större rätt till den kejserliga tronen än Justinianus,
att understödja mobben på arenorna.
I sin nidskrift över Y beskriver historikern
Z de blå på följande vis:
När Y underblåste de blås lidelser och hetsade upp dem skakades
hela det romerska imperiet ända från grunden som av en jordbävning eller
en översvämning. Överallt rådde fullt kaos och ingenting förblev stabilt,
utan i denna förvirring kullkastades lagarna och statsordningen.
Till att börja med anlade orosstiftarna en helt ny frisyr och klippte sig inte
som de andra romarna. De ansade inte mustascherna eller skäggen utan lät
håret växa så långt som möjligt, enligt persernas sed. Håret på huvudet klippte
de framtill av till tinningarna men lät nackhåret hänga ned i full längd i en
tovig massa, liksom massageterna. Därför kallades denna stil den hunniska.
Vidare satte alla värde på dyrbara kläder och klädde sig elegantare än vad
som anstod dem; de kunde nämligen kosta på sig sådant på grund av vad de
orättmätigt lagt sig till med. De snörde dräktens ärmar kring handlederna och
lät dem därifrån till skuldran svälla ut till enorm vidd. —–
I början bar nästan alla vapen helt öppet om natten medan de på dagen gömde
sina tveeggade dolkar under kläderna, vid låret. De samlades i gäng så fort det
blev mörkt, rånade rika mitt på forum och i gränderna och bestal offren på deras
mantlar, bälten, guldbroscher och allt de hade på sig. …