Ume lappmark 1688: ”Lapparna förebåro, att dhe måste skiöta Reenarna i deeras aflägne heemwister; Men Pastor sade orsaken wara, att dhe fruchtade deras Barn skulle blifwa tagne i Scholan, hwilken räddhåga ähr gammall hoos dem, så att en måste medh trugh taga Barnen ifrån dem.”

Via HEIMSKRINGLA.NO

Den 8 januari 1688, i Lycksele:

”4:o. När GudzTiensten war ändat, företogz förhöret i kyrckan, trädandes Superintendenten till altaret, och framkallades allmogen i Choren, hwilcken bestodh af en 60 Personer Manfolck, som en kunde i hastigheet räkna, alla gambla och medh ållders män, den yngste kunde räknas till 16 eller 18 åhr: Ändoch ganska fåå wore så unga. Hwarföre tillspordes dhe om sina Barn och ungdom, som nu intet woro tillstädes, för hwadh orsak dhe dem icke hade medh sig att underwijsas i sin Christendom? Lapparna förebåro, att dhe måste skiöta Reenarna i deeras aflägne heemwister; Men Pastor sade orsaken wara, att dhe fruchtade deras Barn skulle blifwa tagne i Scholan, hwilken räddhåga ähr gammall hoos dem, så att en måste medh trugh taga Barnen ifrån dem, hwar på ett klaart prof denne gången skiedde som här effter förmähles. Sammalunda woro inga Unga iblandh qwinfolcken som såtho i Bänckerna uthan medhållders och ålldrige menniskior, undantagande någre späde lindbarn som bores af möderna.”



Ur Hans A. Kruse och Matthias Steuchius

Relation om Lappmarckerna” 1688


Till K. M:t från Landshöfdingen Hans A. Kruse och Superintendenten Matthias Steuchius d. 7 Maj 1688 ang. Lapparnes afgudadyrkan m. m.

9 januari
”2:o. Men wapsterne wore alldeles förhärdade, dhe hafwa uhtsänt Nills Olofsson och Thomas Jönsson till Pastorem att giöra sigh alldeles frija ifrån en sådan widskippellsse. som dhe andre wore behäfdade medh: ändoch desse woro dhe slemmaste. Desse kunde man intet i förstone medh några ordh förmana till bättringh ehuru en sigh där om wijnlade. Een som stodh i hoopen föll neder och borttswimmade, som dhe pläga giöra hwilka af onda anfächtas. När nu alle förmaningar syntes förgiäfwes anställas, begynte man tillspörja dem som sigh bekiändt, om dhe wiste någon iblandh desse som hade Tromman? Een och annan swarade, att ingen kunde säija sigh frij för henne. Särdeles opnämbdes någre, som för wisso beklagades, som Siuhl Larsson, Anders Mårthensson, Clemet Segersson, Nills Olofsson, Gunnar Olofsson, Siuhl Olofsson medh Tree sijna Söner, Nills Olofsson, Siuhl Jönsson, desse kommo omsider till bekiännellsse att dhe hade Tromman och lofwade tillställa henne till sin Siählesörjare, bediandes som dhe andra, om nådh, och uthfästandes en alfwarsam booth och bättringh.”

Uthi Luhleå Lappmarck. Senare samma vinter: ”Den 29 Ianuarij”

Den 29 Ianuarij, som war en Söndagh, höltz Prädikan i kyrkan af Pastore på Swenska, hwilken Tålcken Uthtydde på Lappska, Prädikan war och intet lämpat till auditorium särskilte nytta.  [ — ]

 Hwarföre giordes som tillförenne i Uhmeå en begynnellsse till den methodum informandi, som för desse syntes nödigh, och frågades hwadh Gudh wore? då somblige swarade honom wara en Röök, andra sigh intet hafwa warit så lärde; derföre blef dem enfalldigast en och annan gångh förehållit hwadh dhe på denne nödige frågan skulle swara, och huru dhe elliest intet kunde stå diefwulen emoth och slippa hans margfallige Frästellsser, jaa intet undwijka dedt Ewiga Helfwetit, om dhe icke annorlunda idkade sin GudzTienst, och stälte sigh till effterrättellsse hwadh dhe enfalldigt läst af Catechismo, begyntes fördenskull examen som uthi Uhmeå, medh alfwarligh förmaningh. dhe wille lefwerera sina AfGudar och Trommor ifrån sigh, så kiärt dem wore undwijka timmeligit och Ewigt straff. Hwar på en trädde uthur kyrckan och gick heem effter en trum bottn uthan skin. Dhe andra stodo tysta, till dess man läth upläsa förra åhrs Tingz Protocoll hwarest war annoterat deras bekännelsse, att dhe hade tromman och tiente mästedeles afgudar, och särdeles war en Lapp Erich Karwa nämbdh, som nu påroopades och sade sigh hafft tromman förr, men intet bruka den mehra, men till afguden neekade han, Oluf Olufsson sade sigh öfwergifwit Tromman och låtit den nedersniöga, lofwade lefwerera Henne i wår till Prästen. Effter hoopen war stoor, Ty stältes Cactar byn till särskilt förhör i kyrckan till Måndagen klockan 6. medh en förmaningh de wille sigh uthan widlyfftigh process infinna medh en alfwarsam bekännellsse. Då kommer omsijder fram, Ländzman Anundh Nillsson och bär en gammall Trumbottn. Några öfwertygade Anundh Dagesson att hafwa Tromman. Alet Andersson bekänner sigh hafwa tromman, men intet widh handen, Påhl Paggeson neekar sigh hafwa, ändoch andra betyga honom bruka henne.

https://heimskringla.no/wiki/Relation_om_Lappmarckerna


Aningen mer sentida avbildning av en gåudies (SaGästr), trumma av Thomas von Westen.

Lämna en kommentar