Del 2 Sydsamernas historia. Lite om motsvarande dagens Gävleborg och Jämtlands län ca 1760-1850.

 Marknadsplatsen (Knåda). Olof Nilsson.

SÖRSKOGSSAMERNAS och DE SYDLIGA FJÄLLSAMERNA 1760-1850

Stora hjordar
1798 äger en stor rättsprocess rum vid tinget i Ockelbo; då en fyrahundrahövdad renhjord ådrar sig byamäns missnöje i Tönsen, Romsen och ett par andra byar. Man kan tänka sig att de renhjordar som med någonslags regelbundenhet kom ned från härjedalsfjällen till Ovanåker och Knåda marknad kunde avknoppa ifrån sig flockar av renar.till denna hjord. Vi ska i det innevarande gävleborgsprojektet titta närmare på denna rättsprocess.

Fjällsamerna mest överallt om vintern, i såväl Medelpad som Hälsingand och Gästrikland
Under den här tiden försiggår även dels vinterflyttningar för härjedalska och sörjamtska fjällsamer – ner till (bl a) Kårböle, Ljusdal, Ovanåker, Bollnäs samt till Årsunda, Österfärnebo och Valbo-Gävle (mer nedan); liksom – analogt med vad vi vet om tidigare och senare tid – Delsbo och Bjuråker, liksom till Sundsvall (noteras redan 1720); dels reser mindre grupper med renar som ska försäljas i Stockholm (bl a reser Anders Fjellners mor flera vintrar på 1780-talet).. Detta sker främst decennierna runt år 1800. Det gäller såväl samer från Härjedalen som t ex Hälsinglands och Göstriklands sockenlappar.
Värt en mässa eller en artikel i säg vore nog Ovanåker med Voxna och Alfta samt den anrika Knåda marknad, vartill härjedalensamerna ofta anlände med stora renhjordar.
Samerna från norra och västra Jämtland flyttar med renarna vintertid till Medelpad; Gnarp, Bergsjö, Forsa, hudiksvallstrakten, Iggesund; sannolikt Enånger samt Norrala, Söderala, Söderhamn och – indikeras – Hamrånge och någonggång . Såvitt förstås flyttar sörjamtska och härjedalska samerna främst till platser som Alnö; Gnarp; Bergsjö; Bjuråker-Dellenbygden; Hassela; Ljusdal; Järvsö; Arbrå och Söderala, Voxna-Alfta-Ovanåker.

1790 – 1820-talen pågår fjällsamiska vinterflyttningar relativt frekvent från södra Jämtland och Härjedalen ned till Hälsingland och Gästrikland.
1796 omtalas från en resedagbok från (skogs-)samerna som har lägerplats vid Middagsberget i norra Dellenbygden, att tonårsdöttrarna i detta flyttlag sinsemellan pratar franska och kallar varandra för ”Mon Cousin”.
Perioden från och med 1820 är relativt ökänd historiskt ifråga om betesoår i Västerbotten, och denna period kan ha satt in något eller t o m väsentligt tidigare i söder. Vi vet från Medelpad-Ångermanland att flen inföll några av de första vintrarna på 1800-talet. Åren däromkring är generellt instabila klimatologiskt. Sedan vidtog en mer balanserad period (undantaget 1809/10); men efter 1816-20 syns det åter bli en period med sämre vinterbete, som kräver längre flyttningar. 1830-40-talet är sedan i huvudsak stabila och kalla (somliga med mycket snö; ofta bete i Norge), medan mitten av 1800-talet är ostadigt (för sydsamerna ej sällan även då med norskt vinterbete för en del flyttlag).

Nästa del (3): Skogssamerna blir slutgiltigt sockenlappar (handlar om senare delen av samma epok)

Länk till annan blogg, intressant text om lappkyrkan https://balinge.wordpress.com/2012/09/15/lappkyrkan/