Margareta från Åsele (?) lappmark, Nils Eriksson (1992) tredje och sista delen

Vart Margareta styrde sina steg när hon lämnade Lund, vet vi icke, men sannolikt besökte hon Vadstena kloster, ty det är tack vare den avskrift av drottningens brev, som hittades i klostrets kopiebok, som vi nu känner brevets innehåll. Det är väl också troligt, att hon besökte ärkebiskop Henrik i Uppsala men något bevis på att så skedde, har vi icke.
För övrigt blir det tyst om Margareta i ett tjugotal år. Det är väl sannolikt, att hon återvände till sina stamfränder i Lappland och försökte verka bland dem.
Först den 22 april förmodligen år 1413 möter vi Margareta i Stockholm där hon bl.a. träffar en franciskanermunk vid namn Philippus Petri. Han skriver ett brev avsett att av Margareta framföras till en norsk abbot med namnet Sten, vilken f.ö. lär ha haft stort inflytande hos konung Erik av Pommern, vilken år 1412 efterträtt drottning Margareta.
I brevet skriver munken följande: ”Då Gud äfven hos det svagare könet verkar sina under, såsom det visat sig hos den heliga Birgitta och andra heliga kvinnor, därför bör Margareta, som öfverlämnar detta bref och som länge under vandringar och besvärligheter verkat för de otrogna, särskilt lapparnas omvändelse, icke föraktas utan tåligt åhöras, äfven om man har ringa gagn däraf. Ty det är möjligt, att Gud använder henne såsom sitt redskap, på det att de, som kunna gagna själarna men icke vinnlägga sig därom, må komma på skam. Därför beder jag Ers härlighet, att I åhören henne med tålamod och, om så befinnes lämpligt, skriver med henne till herr ärkebiskopen, att han må utöfva sitt ämbeten genom att visitera i de kristna landsdelar, som ligga i närheten af lapparna, och att han må reformera de kristna sederna därstädes genom att förrätta konfirmationer, åhöra klagomål, tillrättavisa prästerna och tillsätta någon, som kan och vill predika och undervisa folke t [författarens understrykning]. Om de kristna där blifva förbättrade och upplysta, så skola hedningarna snarare, den ene efter den andre församlas och döpas. Ett sådant bref bör kvinnan uppmanas att framföra till ärkebiskopen, och hon bör icke af blygsamhet låta hindra sig att fortsätta hvad hon begynt. Till äfventyrs lyssnar ärkebiskopen hellre till Eder än till andra.” Som vi ser, var detta brev mycket positivt för Margareta, som sannolikt icke fått så särskilt mycket stöd från kyrkligt håll utom från ärkebiskop Magnus i Lund och drottning Margareta. År 1414 fanns Margareta i Vadstena kloster och där fick hon träffa abboten Sten från Munkalivs kloster i Norge, till vilken munken Philippus Petri ställt sitt brev. Även Sten greps av kvinnans förkunnelse och satte sig ned och skrev med stöd av Petri skrivelse ett brev till ärkebiskopen, som nu var den som oduglig betraktade Johannes Jerekasson, vilken 1408 hade efterträtt ärkebiskop Henrik, men avsattes 1419 för sitt lastbara leverne. I brevet säges, att Margareta i helig nitälskan för utbredandet av den kristna tron bland lapparna natt och dag drivits till sitt verk under fromma suckar, mödor och anfäktelser och att hon i många år vallfärdat till heliga orter och med böner och tårar oupphörligen anropat både konungen och drottningen, ärkebiskopen samt de förnämsta männen både i Danmark och Sverige om hjälp. Ärkebiskopen borde därför tillsammans med de maktägande i landet och prästerskapet göra vad på honom ankomme för att bringa det lapska folket till dopet och till kännedom om den allmänneliga kristna tron. Säkerligen hade samekvinnan Margareta mod att bära fram detta brev till ärkebiskopen. Hon var vid denna tid en person, som förmodligen inte svek sina höga mål. I och med Margaretas möte med den aktade norske abbotten Sten slutar vår kännedom om hennes vidare öden. Något synligt omedelbart resultat av hennes arbete känner vi icke till. Möjligen var ett resultat av hennes arbete, att drottning Margaretas efterträdare på tronen, Erik av Pommern, år 1419 gav en munk vid namn Toste ett rekommendationsbrev till domkapitlet i Uppsala, vilket hade följande lydelse: ”Gode vänner! Eftersom vår åstundan är stor till att kristendomen måtte ökas i våra länder och Guds heder utbredas, så bedja vi eder kärligen om denna brevförare, herr Toste, vilken vi hoppas hava stor kärlek till att alla de vilda lapparna måtte varda kristna och förbliva stadigen i Guds tro, att I honom tillstädjen och unnen, att han måtte allestädes där i landsändarna få predika och säga mässa för dem, döpa dem och höra deras skriftermål och hava fullmakt att avlösa dem från deras synder, jämväl dem, som han haver förr kristnat [författarens understrykning. Detta yttrande tyder på, att Toste förut varit uppe i lappmarken hos samerna, kanske t.o.m. i sällskap med samekvinnan Margareta.] och andra, som litet veta om Gud, och dessutom att han måtte kunna uppsöka någon tid på året och lära sitt själagagn och där taga emot Guds lekamen. Och bedja vi eder, att I 284 bestående med, Och är någon där i edert biskopdöme, som honom vill hjälpa i detta heliga ärende och när honom bliva, så unnen ock det och given därtill lov och makt, som först sagt är, och bevisen eder på alla sätt häruti, som vi tilltro eder!” Vi vet icke något om resultatet av denna munks arbete i Lappmarken, om han nu överhuvudtaget fick göra en ny resa till de nordliga landsändarna. Förmodligen var det den heliga Birgittas kloster i Vadstena, som var den medelpunkt från vilken strävanden att missionera bland samerna utgick. Och man vet, att ännu hundra år fram i tiden intresset för samernas omvändelse levde kvar i Vadstena. Under 1400-talets strider och oro blev icke mycket gjort, men sedan unionen upplösts och Sverige blivit eget rike, började åter försöken att sprida kristendomen bland samerna. År 1523 säger konung Gustaf Vasa i ett brev till påven, att han vill omvända lappmarken, som är en del av det svenska väldet från avgudadyrkan till kristendomen. Och år 1526 utfärdar konungen ett öppet rekommendationsbrev för en Vadstenamunk, herr Bengt, vilken i brevet säges vara ”stadd i sin rätta resa och ärende in uti Norrbotten med vår tillåtelse och goda minne till att de fattiga lappar och andra den landsändans urbyggare Guds tro och vad deras själs salighet tillyder förkunna, och om så lägenheten tillsäger, att han må där upptaga en skola för förnämnda lappars [författarens understrykning] skull och andra flera goda barn i den landsändan.” I detta brev visar sig alltså åter det intresse för samerna, som sedan gammalt fanns i Vadstena, vilket till stor del torde bero på samekvinnan Margaretas uppträdande.

Sameskolor inom Åsele Lappmark / Nils Eriksson ; utg. av Sten Henrysson; 1992.
Fullständig källhänvisning i första avsnittet.

Picture: Union Queen Margareta, the Saami Mission Woman Margareta’s name-sake
Roskilde Cathedral