Vinst i underrätterna 2006-07, medan livet rullar på med begravningar och skilsmässor, barn som växer …
Grovredigerat 26 dec 2023. Kommer att publiceras i komprimerad och (ånyo) redigerad form i GÅUDIES.
Den 27 april 2021 har det passerat exakt tio år sedan Nordmalingsdomen i Högsta domstolen kom.
Detta har gett oss anledning att summera litegrann. Som vanligt finns de mest koncisa sammanfattningarna på samer.se, de behöver man inte skriva om på nytt: http://www.samer.se/4465 (text där av OA Sikku).
Samt NORDMALINGSDOMEN 27 april 2011
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr T 4028-07 meddelad i Stockholm den 27 april 2011
Länk 1: (samer.se) http://www.samer.se/3663
Länk 2: (NJA) https://lagen.nu/dom/nja/2011s109
DU LÄSARE! – Skulle inspirera om du skulle vilja sponsra mina inlägg på denna blogg med en Swish 0729070058.
Jättetack på förhand! Tack från Peter
”Markägarsidan presenterade till denna nivå ett alldeles nytt namn, en LRF-advokat som var väldigt påläst på vissa områden. Tyvärr, för hens egen del på fel århundrade. Strategin hos samebyarna hade uppenbarligen inte gått ända fram.”
En av de mer envisa minnena av tidiga nordmalingsmåletarbetet som sakkunnig är när jag och Sonny Andersson sitter – såvitt jag minns – på SSR:s kansli i Umeå i ett mötesrum som vi lånat, där vi ömsom brett ut, ömsom klistrat upp fastighetskartor för att med färgöverstrykningspennor sträva efter att täcka in maximalt med fastighetsbeteckningar utifrån befintlig kunskap om vinterbeteshävd då, anno ca 2002.
Det här är alltså en god stund före traktsbegreppet. Vi arbetade utifrån de gamla förutsättningarna.
Vem var Sonny A? En kraftkälla/naturkraft från Jokkmokk som var min huvudsaklige medspelare under Nordmalingsprocessens tidigare år, SSR:s ombudsman och projektledare med vissa juridiska insikter. Mycket har sagts i ämnet och mycket nog även rätt (tuff, hård tid). Fast utan honom vet vi ej hur det hade gått. Viktiga år!
Vad hände i slutet av 2003 och 04, del av period när jag själv inte var så särdeles aktiv i målet. BO Viklund åkte runt och intervjuade folk; ett arbete som jag senare följde upp och återbesökte folk.
För egen del arbetade jag just med projektet Samer i Hälsingland och andra olika uppdrag.
Men i perioder hamnade jag också att forska i dagspress om nedslag i Nordmalingsvinterbete.
Arbetet med huvudrapporten till Nordmalingsmålet skedde alltså via KMVAB i Härnösand främst under perioden januari 2002 till sommaren 2003. Dessvärre råkade min gode vän och chef Lennart Forsberg (se foto nedan!) på akut lymfatisk leukemi och – trots en bättringsperiod – lämnade detta jordelivet i skarven 2007-08. Det var en dubbel tragik att jag missade hans begravning pga att jag och dottern bokat flygbiljetter till Benidorm exakt samma datum. Resan hade vi planerat i flera år och sökt ledigt från skolan i januari.
Upphandlingen att hitta en prisvärd aktör, en underleverantör som kunde placera ut mina historiska träffar på kartor ändade upp i att några skickliga arkeologkolleger i Umeå tog på sig detta uppdrag till en rimlig slant.
Om jag minns alldeles rätt, kom jag in i en ny intervjuarperiod 2004 och ett år fram. Det var då jag kom att hamna på lappländska och nordmalingska resor med tre av mina barn. De yngre var ännu för små, födda 2000 och 2003.
Andra minnen från såväl 2005 som 2007…
Svindlande flygturer från Sundsvall till Göteborg i all hast i obehagliga små propellerplan eller från Umeå till Bromma figurerar också. Då är vi antagligen i tiden 2005-06. Datum och år tenderar flyta ihop lite.
Lärdomar att aldrig prata med VK-reportrar med sympatisk och mysigt lantlig framtoning har man förhoppningsvis för evigt och ftr alltid präntat in. Hotell Teg i ensamhet och tårar där barna saknades, ett par trappisteröl på Bishops, som låg strategiskt mellan Tingsrätten och Teg. Musiken som gick från tidiga Zappa över Stones till Howlin’ Wolf, medan man gick långa omvägar förbi diverse journalister på väg till sakkunnigförhören. Hotell Teg också någon gång med sonen Johan (fyller snart 30) medan han ännu var besatt av Lego’s Bionicle. Ändlösa lapplandsresor som också berörs här i den intressanta podden som min äldre son Oscar rätt otippat ägnade åt sin gamle fars hjärtefrågor och gamla arbetsfält:
https://soundcloud.com/prata-om-det/peter-ericson-samernas-historia?fbclid=IwAR2vR3nK5ubjTuHfDYJXZeebMOD3mEqcMj4fUvvcNp2tJXxoM-pTA-5KvPQ
Att sedvana ej kunnat bevisas i Järnäslandet blev alltså min utgångspunkt – något som Hovrättens president också anammade. Inte alla i det ”samiska lägret” var lika roade. Idag med facit i hand vågar jag nog säga att det var helt rätt tänkt.
Jätte-off-topic:
Till en av alla dess många kontraster som detta mitt viktiga livsavsnitt bjöd på, bör absolut nämnas när jag fick frågan om jag ville intervjua Bill Wyman. Det var min retroradiokanal, saligen avsomnade Radio Guld som jag arbetade med i hög grad samma period som Nordmalingsmålet (nämligen ca 2000-2010). Jag hade drömt om ett längre samtal med Wyman, ett nattligt där hans fru deltog (hade då absolut ingen aning om att Bill Wyman’s Rhythm Kings skulle komma och spela i min gamla hemstad!) – dröm om min förvåning så när tillfället yppar sig till en högst verklig intervju! Frun till Wyman var ej med i min telefonintervju lite senare på hösten, men Bill var glödande engagerad trots skral mobillina till deras turnébuss, då kring Sörmjöle. Lättpratad rocklegend med bland annat tre A i sina intressen: arkeologi, antropologi och astronomi. Vi möttes sedan efter hans konsert, varpå hans replik till min son Oscar sålunda föll (som jag nämnt i intervjun, att han spelade kontrabas): ”You must be Oscar, aren’t you?”. Wyman har ju alltid varit känd för sitt goda minne. Inte minst fascinerade var det f ö att diskutera the London Howlin’ Wolf Sessions från 1970.
Hursomhelst, förfrågan angående denna intervju, av Gulds (numera P4) Niklas Axelsson kom ”naturligtvis” när jag promenerade från Hotell Teg till Tingsrätten!
Egen skilsmässa, tung och tuff uppbrottstid med fokus på barna
Tyvärr lyckades också Nordmalingsengagemanget sammanfalla med detta. Svårt veta vad som är hönan eller ägget. Men de till synes oändliga kasten mellan slitsamma arbetsperioder med ca dubbla arbetstider och ömsom ingenting alls slet kraftigt på familjelivet. 2004 hade vi nått vägs ände i en första omgång, sedna blev det några försök med familjerådgivning. Just emot slutet av 2006 hade vi dock nått vägs ände slutgiltigt.
HUVUDFÖRHANDLINGAR Tingsrätten oktober-november 2005
Spännande och intressanta var dessa förhandlingar och även i hög grad obehagliga. Dels kom en nedvärderande ton från markägarsidans advokater att segla upp och dominera, dels var deras huvudsakkunnige, en kulturgeograf från en sydlig högskola, inte alls kunnig om samernas historia. Lite som att trampa vatten; men samtidigt märkte vi på ett tidigt stadium att rätten absorberade vårt faktabaserade material, mindre markägarnas spridda skurar av fördomar, felkopplingar och förnekanden.
Tingsrättsdom 20 januari 2006: Samebyarna vann
Av alla märkliga situationer … Beskedet om Nordmalingsdomen kom via sms till min mobil mitt under en minnesstund efter min gamle vän Bo Bosse Bergström. Vi satt då på Grankotten i Sundsvall, på Norra stadsberget. Samebyarnas vinst kom väl ej alldeles oväntat; men det var naturligtvis skönt att få sedvanan fastslagen efter allt arbete. Det var som som snöstormen som vi hade kämpat oss igenom till begravningen som lugnade den sig och jag har förhållandevis behagliga minnen från den mer informella middagen efteråt, där jag vill minnas att mina söner också deltog. Bosse är djupt saknad.
HUVUDFÖRHANDLINGAR Hovrätten juli 2007
Markägarsidan presenterade till denna nivå ett alldeles nytt namn, en LRF-advokat som var väldigt påläst på vissa områden. Tyvärr, för hens egen del på fel århundrade. Strategin hos samebyarna hade uppenbarligen inte gått ända fram. Oaktat teoretiskt goda förutsättningar blev dessa huvudförhandlingar nog i särklass de tuffaste; inte minst för att jag bestämde mig för en hårdnackat objektiv linje, ”värre” än annars. Tidtals fungerade den skickliga Anne Severinsen, känd från Selbusaken som en slags mentor för mig, och i Hattfjelldal hade hon å det bestämdaste rått mig att gå mig egen väg vs advokatbyråer och annat. Att sedvana ej kunnat bevisas i Järnäslandet blev alltså min utgångspunkt – något som Hovrättens president också anammade. Inte alla i det ”samiska lägret” var lika roade. Idag med facit i hand vågar jag nog säga att det var helt rätt tänkt.
Hovrättsdom 19 september 2007: Samebyarna vann
HEADS UP 1. Nio år sedan Rätanförlikningen – en följd av Nordmalingsmålet och bl a undertecknads hårda arbete 2011-12 – tillkännagavs 18 april 2012 https://www.landskogsbruk.se/skog/sameby-far-ratt-till-bete/
Not: Samebyarna ersätter alltid skador på skog, i den mån de är konstaterade såsom reella och orsakade av ren (ovanligt).
HEADS UP 2. Härjedalsmålet bör ännu ej anses vara avgjort (Lars Melin och Camilla Wiklund i artikel):
https://www.tidningenharjedalen.se/artikel/sameby-soker-resning-i-harjedalsdomen
I kommande artiklar i serien (ca 20-22 april och ca 13-20 maj) : Bl a om sena möten med migrän och advokater. Gym som stärkande aktivitet inför sakkunnigförhandlingar. Färgstarka informanter som Curt Fjellström och Bertil Wiinka och två anonyma kvinnor i Gräsmyr! Samt om Camilla Wikland och Lars Melin, två stöttepelare. Sakkunniga som Bernt Ove Viklund och Lennart Lundmark; Nymans i Pengsjö, lokala förmågor i Hemörssundet etc samt mer om ovärdeliga mentorskapet av norska Anne Severinsen. Samt naturligtvis om huvudförhandlingarna och de tre dagarna som undertecknad förhördes i februari 2011.
Foto av Jörgen Heikki, SR/Sameradion.
Lärdomar att aldrig prata med VK-reportrar med sympatisk och mysigt lantlig framtoning har man förhoppningsvis präntat in.
SouthSaamiHistory 
Reblogga detta på SouthSaamiHistory och kommenterade:
Så var det dags igen! Ännu en ”debattör” (eller nättroll) har på ett explicit sätt satt ifråga min vetenskapliga integritet. Det är verkligen fel person i fel hörn. Här i den rebloggade artikeln kan man läsa lite om hur jag betedde mig 2007 och sedan kan man försöka bedöma om huruvida jag är en lättledd eller osaklig forskare.
GillaGilla